Aftonbladet – 21 juli 1859, sida 2

neningar kunna yppas vid tillämpningen af len nya 14 R. O., måtte så snart som möjigt bringas till slutligt afgörande. Men hvad irskilt vidkommer det tvifvelsmål, som af ar klagande i Upsala framkastats mot hr Sundvallsons valbarhet, tveka vi icke attförklara vår öfvertygelsa va tt detsamma saknar call gronde: Det är.v ligen sant, att mom: 3 af S 14 RO. säger, att för städerna må ingen till riksdagsman utses, som icke minst tre år före den dag, hvartill riksdagen blifvit pålyst, varit valberättigad i staden; men det tillägges straxt derefter uttryckligen: xoch beräknas denna tid från tjensteeller borgareeds afläggande, eller från det utöfningen af yrkebörjat, eller egandeoch besittningsrätt till hus, tomt eller jord i staden blifvit förvärfvad. : För oss åtminstone synes det alldeles oomtvisteligt, att der en så bestämd och oförtydbar föreskrift finnes om tiden, från Hvilken de tre åren skolå räknas, åste den också tjena till-efterrättelse och något hinder följaktligen icke kunne möta för de genom grundlagsändringen tillkomna nya valmännen, att till riksdagsmän utses, förutsatt att de i föreskrifna tre år innehaft den fastighet, eller utöfvat det yrke, som förlänar dem valrätt. a För nhågra dagar sedan framställdes i denna tidning några anmärkningar mot boktryckaren Sundvallsons sätt att i sin tidning, Upsala,, söka motverka sin medtäflare om riksdagsmannaförtroendet för. universitetsstaden. Hr Sundvallson insände då till oss ett genmäle, för hvilket vi skyndade att bereda plats i våra spalter. En och annan läsare torae påminna sig, att hr Sundvallson i början af denna sin skrift yttrade: att den tarfligaste rättskänsla ej lärer vilja förneka plats för svaromålet uti samma tidning der angreppet gjorts. Så uppfattar hr Sundvallson publicitetens pligter då han varit föremål för anmärkningar. Nedanstående till. oss insända uppsats visar, huru han sjelf såsom 4idningsutgifvare utöfvar dessa pligter, och lemnar allmänheten tillfälle att bedöma huruvida han må anses vara i besittning af — för att nyttja hans egna ord — den tarfligaste rättskänsla. Den insända uppsatsen lyder sålunda: Till Bedaktionen af Aftonbladet. Undertecknad anhåller ödmjukligen om plats i Aftonbladet för följande förklaring: För dem af tidningen Upsalas; prenumeranter, hvilka äfven hafva tillfälle att läsa Aftonbladet, får undertecknad härmed tillkännage, att en fullständig vederläggning af det omotiverade och hätska anfall, som red. af förstnämnde tidning ansett sig tillständigt att rikta mot min person kort före nu försig gånget riksdagsmannaval i norra Upland, blifvit straxt, efter derom inhemtad kännedom, till samma red insänd, men plats vägrad derför i red:s tidning. Sedan red. flerfaldiga gånger både under och efter sistlidne riksdag icke aktat för rof, att medelst försåtliga insinuationer och vrängda framställningar af min verksamhet såsom representant söka nedsätta mig i mina valmäns ögon, kan det nu anförda betraktas såsom ett ytterligare prof på red:s af tidningen ,Upsala rättsoch billighetskänsla och på den moraliska karakteren af denna tidning öfverhufvud, särdeles då dertill lägges, att red. låtit före valet till elektorerna utdela det nummer, Kvari. red. så oförsynt och istrid med sanna förhållandet angripit min offentliga verksamhet. Att red. lyckats i sitt uppsåt och sålunda genomdrifvit sn afsigt att genom en väl spelad intrig tillsätta riksdagsman för norra Upland, må vara en triumf, värdig red:s fosterlandssinne och sanningskärlek; men hvad jag befarar, är, att flera dylika prof på underhaltig publicistisk konduit torde komma red. att förr eller senare få besanna den gamla satsen: En sådan seger till, och vi äro förlorade. — Då red. emellertid icke haft försyn för att uppenbart beljuga mig och, sedan red, derom blifvit ötverbevisad, icke velat eller vågat intaga mitt genmäle, så öfverlemnar jag lungt åt den opartiske läsaren att bedöma, dåls den moraliska halten af ett sådant förfarande, och dels den trovärdighet, som bör tillerkännas en tidningsredaktion, som visat sig vara så fullkomligt i saknad af vanligt publicistiskt — jag vill icke säga decorum (i detta hänseende torde red. långt för detta nafva uppgifvit alla pretentioner), men af vanlig publicistisk hederskänsla, af allmän medborgerlig anständighet. Samuel Ödmann. I sammanhang härmed återgifva vi utur Upsala-Posten? följande yttrande om utgången af riksdagsmannavalet i norra Upland: Folkets Rösts och tidningen Upsalas gemensamma bemödanden i afseende på detta val hafva sålunda burit en önskad frukt. Man vill veta, att sistnämnda tidnings redaktion låtit inom den ort, för hvilken hr Ödman vid förra riksdagen var representant, öfverallt i byarne sprida de tidningsnummer, i hvilka hr Ödman anfallits och Bohlin förordats. En sådan åtgärd synes icke otrolig af en redaktion, som icke ens visat hr Ödman den billigheten att intaga -hans ingifna protest mot de beskyllningar, för hvilka han i tidningen varit utsatt... Med den kännedom vi ega om hr Ödmans karakter, kunskaper, nit och förmåga, kunna vi, äfven om vi icke i alla frågor dela hr Ödmans åsigter, dock icke annat än beklaga de valmän, som ej begagnat tillfället att få sända till riksdagen ef man, som meå den heder och utmärkelse som hr Ödman kunnat uppbära representantkallet. NORGE. Tidningarne från Kristiania gå, till den 17 dennes. ; Aftenbladet instämmer i Morgenbladets yr