Aftonbladet – 15 juli 1859, sida 3

lingar? Det är du och dina gelikar som sätta landtfolket i vanrykte. Åhja, du behöfver inte-se så der -vildt -påmigt tillade han; hvad jag sagt, det står jag fast vid.n Han må tacka dig, Will, mumlade den uppretade landtmannen, att jag inte krossat hufvudet på honom, Och det hade varit alldeles rätt åt honoml var det allmänna utropet, : I dödlige! tron ej att lyckan vinns I stadens qvalm, i praktens gyllne salar Nej, sällhet, sinnesfrid och oskuld finns Blott i de frida tjäll, i dessa stilla dalar — Jag vill bespara er att höra det öfriga, tillade Albert Mortimer med ett satiriskt leende. Hvad är er tanke om saken, mr Tragy?? Jag får bekänna mig hafva öfvergått till er åsigt, svarade Harold. I staden eller på landet är menniskan sig lik — hur tycker du, min vän? Harry svarade blott med en blick på William Franklin. Hal de äro komedianter, skrek en af de närvarande, då han hört den ofvannämda versen upprepas. Sjäng någonting roligt för oss, ropade en annan; Vännerna hade både hört och sett nog och stego nu upp från bordet. Sådana sturska narrari var det omdöme som fälldes af. alla, utomWilliam Franklin. Om han fattat någon öfvertygelse, behöll han den visligen för sig sjelf, Som Harry önskade att ännu bibehålla sitt inkognito, blef det så afgjordt, att han och hans följeslagare skulle fortsätta resan till Burg Hall till fots; afståndet dit var endast sju mil, och de kunde följande: morgon skicka efter sina saker. Värdinnan blef underrättad om dessa anordningar, Nyfiken, som man