Aftonbladet – 15 juli 1859, sida 2

INR ee ee JRR skref den gamle mannen. Ingenting kan bättre läka hjertats sår, än den omvexling resor hafva att erbjuda. Jag trodde mig vä! aldrig återkomma till London, men nu ämnar jag snart resa upp till staden, för att säga dig farväl. Jag har äfven ett annat skäl, elier, för att säga rent ut: en annan förevändning. Jag önskar göra din väns, mr Burgs, bekantskap. Omvexling och resor äro således ett läkemedel, upprepade Harold tankfull. Kanske är det så; men den stund, då såret är läkt, är också hjertat knappt någonting mera värdt — dess glädje, dess förhoppningar äro förbi.n Tre dagar sednare reste de båda vännerna, tillika med Albert Mortimer, enligt den träffade öfverenskommelseng. till Cumberland, för att besöka Burg Hall. NiospE KAPITLET. I dödlige! Tron ej att lyckan vinns I stadens qvalm, i yppighetens salar, Nej, sällhet, sinnesfrid och oskuld finns, Blott i de fridstjell, de stilla dalar, Der aldrig sorgens suck; blott vinden når ö vårt öra, Der icke verldens sorl, blott källans vi få höra. Sir Walter Raleigh. Oaktadt 2 kännedom af verlden och bittra srfarenhet af menniskorna, hade Harry Burg bildat sig ganska felaktiga begrepp om Jandsbygden. Med minnet af sin barndom ännu friskt och ljust, drömde han sig det som et verkligt Arkadien — fullt ef oskuld och flärdfribet; det var en af dgÅ sista illusionerna, som han älskade och höll sig fast vid. Tiden skall utvisa huruvida det var hans öde att somma till andra åsigter Käruti. Flera gånger under deras resa från staden siterade han för sina följeslagare den vers af