Aftonbladet – 15 juli 1859, sida 2

Med anledning af konung Oscars död yttra: sig danska tidningen Fedrelandet om honon öch hans regering på följande sätt: Dessa 15 år hafva varit lyckliga för de förenade rikena; ty deras fred har icke blifvit störd, deras materiella utveckling har raskt framskridit, och deras lagstiftning har erbåll t icke få förbättringar. Emellertid skall ingen kunna neka, att konung Oscar skulle hafva kunnat uträtta mera såsom reformator än har gjort. Det är icke till hans ära man måst säga, att af de två vigtigaste reformer, som under hans regering varit förhandlade, representationsreformer i Sverge och lagreformen i Norge, föll deu ena efter flera dödfödda försök till lösning, oaktadt konungen sjelf (egentligen justitieministern) högtidligt hade förklarat. att den icke kunde fålla, och den andra bragt: regering och storthing i en betänklig konflikt: begge äro de öfverlemnade ofullbordadeåt efterträdaren. Ty det var den aflidne konungen: svaghet, att han var sen att fatta beslut, ängslig att taga parti och ytterligt varsam i att röra vid det bestående, till och med om det var erkändt föråldradt och felaktigt. Men det var å andra sidan hans styrka, att när beslutet en gång var taget, så hö:l han fast dervid, hade han vunnit en öfvertygelse. så öfvergaf han den svårligen, och var hans hjerta väl med i spelet, så var han icke heller rädd för motstånd. Mild, menniskovänlig och rättsinnig till karakteren, var hans uppmärksamhet företrädesvis vänd till samhällets brister och på att aflägsna eller förminska dessas orsaker. Derföre var ban redan såsom kronprins fängelsereformens förespråkare, derföre sträfvade han att förbättra kriminallagarne och skolväsendet, derföre understödde han nykterhetssaken, derföre utvidgade nan näringsfriheten i Sverge. Något stel och tvungen i sit yttre uppträdande och röjände sin öfverlägsenhet först genom omfånget af sitt vetande, var konung Oscar både väl begåfvad af naturen och utmärkt bildad, med allvarliga intressen och vidsträckta kutskaper-i de olika riktninga: hans intressen hade. Ända till mognare är hänvist till sin smaks ingifyelser och till militärsamt privalifvets föga ansträngande bestyr, utvecklade han såsom regent en utomordentlig arbetsamhet, hvilken, den må nu hafva növändiggjorts af brist på dugligt biträde eller härflutit af. lust att göra allt sjelf. öfversteg hans fysiska krafter och förkortade hans dagar. Ehuru född. i södern och uppfostrad i ett främmande tungomål, lyckades han. från sin tidigaste ungdom, då han flyttades bland de folk, hvilkas styresman han skulle blifva, at: så lefva sig in i dessas tankegång och uttryckssätt, seder och minnen, att hans främmande härkomst aldrig ihågkoms, och ati man om honom sanninggenligt kan säga, ati han var en folklig konung, som lefde, tänkte och kände med sina. undersåter, aktade deras egendoraligheter och ärade deras minnen. Och från vår gida bör det särskilt framhållas för att göra honom ihågkommen, att han af hela sitt hjerta delade sitt folks vänliga och broderliga känslor för Danmark och det danska folket, Han ådagalade detta icke blott genom att strax vid sin tronbestigning knyta ett förtroligt gästvänskapsoch vänskapsförhållande till den danska konungaslägten, synnerligen till vår nu regerande konung, utan också i farans dagar genom att uppträda till Danmarks bistånd och beskydd: Det har i det aftseendet tillvitats honom, att ban då icke gjorde nog för oss, och aft hans bistånd var oss blott till ringa nytta, och det kan icke helier nekas att, med: större dristighet från hans sida att begagna ögonblicket; mera kunde hafva blifvit gjordt att betrygga Danmerks framtid. Men man måste billigt: vis taga följande i betraktande: Konung Oscar hade från sin fader ärft, ett starkt ryskt inAytande på Sverges inre och yttre politik, från hvilket han först 18535 frigjorde sig; hans arme