Aftonbladet – 14 juli 1859, sida 3

fö Co. Pe SA RR RT EE USSR I SSE sjelfva grundelementet i fransmannens lynne? Hvad -han genom sin äflan förmår hopsamla, det för har till den stora verldsmarknaden i Paris. Detta ställe får också derigenom karakteren af ett storartadt marknadsskoj. Hit för verlden allt som deni hast vill ;realiseran, och det ti!l hvad pris som helst. Ser du ej upp, så stryker din kassa ögonblickligen, och du har såsom behållning blott och bart några barnleksaker, som till största delen äro sönder, när du kommer bem och vill öfverraska de dina, som stå omkring din kappsäck och nyfiket vänta, då du i känslan af att vara husvarm i ditt eget hem tagit af dig rocken och i skjortärmarne står och plockar upp det ena bytet efter det andra. Sådant ömkligt slarf, säger du, och så säga dina hemmavarande. Vill du pruta, så kan du nedtrycka varorna till det lägsta pris, ja till och med i commerce darticles de religion, är skylten prix fixe ett bländverk. Hör hvilken massa af positiver och saltimbauker, och se hvilken böljande, brokig, menniskomassa! Akta dig om du i trängseln känner någon tryckning mot dina fickor, ty du kan se att hvar och en tänker på huru mycket hans egna kunna rymma. Om bodarne, de :långa raderna af bodar vill jag icke, tala. De likna i visst afseende: dens tankar, som känner sig sviken i sina förhoppningar på lifvets stora marknad: s de uthänga skrifna skyltar, som. med korta antydningar gifva tillkänna hvad som finnesi magasinerna innanföre, hvilket dock föga kan fattas af hopen, som aldrig varit längre än vid disken, der beställsamma Boquistar, med klumpiga händer minnteraut varorna, Om du någon gång finner dig bedragen af det förgylda kram, som bänger i fönstren, så tro dock icke derföre att allt är bedrägeri. En klok öfverhet har så lagat, att ofta det mest solida hålles undangömdt och måste sökas, och man vakte sig för öfrigt, att man i folkmassan någon gång går emotströmmen; ty det kunde eljest hända att man af ett tr rkstreck på sin panna och en bruten arm finge lära, att man icke bör blindvis rusa fram i ett så kolossalt hvimmel som här, och att man får vara nöjd ändå, om också icke allt passar in på eng egen lydiga dockteater. Men eftersom du är resande, så bör du gå och se dig om. Besök ej kyrkorna, ty itemplet, hvarhelst det är, är det alltid ledsamt att göra anmärkningar.. Gå då till lustgårdarne, fröjda dig åt dessa skaror af täcka barn, som svärma likt brokiga fjärilar mellan träd och buskar. Hvarest vill man söka mera söta och näpna ungar än här? Öppna din famn för dem, och du skall utan tvifvel känna fadersglädjen: Jubla med dem, men stå icke för länge stilla och betrakta, ty din glädje skulle då måhända störas af den tanken, att fransmannen, liksom misströstande om någon annan odödlighet än genom sina barn, på deras klädsel och nöjen eller — om du förstår mig — på deras yitre framtid slösar all sin omtanka; du skulle måhända undra på att modren kan lemna sådana barn ur sin åsyn, att hon icke stannar sitt stolta equipage, som just nu rullar, förbi, för att taga sitt barn till sig eller åtminstone helsa på det och se efter dess välbefinnande, Mensuppfostran har sina stadier, och hon vet nog att hon en gång skall lemna sin plats åt barnet, och sjelf har hon brådtom, ty det lider mot aftonen. .Gå till teatern, fägna dina ögon med dessa fagra blommor, som i långa festoner omgifva salongen. Men se ej längre, ty du skulle kanhända erfara en smärtsam känsla, då du uppäckte huru -den föregående dagens prydnad förvissnad gömmer sig der bakom, likasom skulle den blygas öfver att den blifvit illa medfaren af tiden och salongslifvet i en qvalmig luft. Kanske skulle du falla på den tanken att man blyges öfver att vara mor och derföre skjuter fram sin dotter på främsta platsen, likasom sägande: Ursäkta mig, sådan har jag varit. Kanske har jag misstagit mig och :sammanblandat modren med den uppklädda domestiken. Se der, min vän, några intryck af Paris vid sidan af ett par svenska minnen, som för kontrastens skull kommo att slinka med i min beskrifning öfver mina reseintryck. Jag har sett för mycket af Paris innandöme för att icke veta att akta dess stora och förträffliga sidor, och utan tvifvel eger man rätt att tro, att Paris icke precist är Frankrike. Men att sjelfva den innersta kärnan af samhället — familjen — här är sjuk, derom är jag för min del fullt öfvertygad, och derföre tror jag att Frankrike icke längre befinner sig på uppgången, utan kanhända i mera än ett afseende i kejsaredömets tider. Du får icke fatta detta såsom min mening vore att det hade sin kulmination i går; då man talar om så långlifvadt folk som en hel nation, så betyda dagen och året så föga, Är familjen underhaltig öfver hela franska landet — och det är ju allmänna tron i Sverge — då farväl med sambällets framtid, ty ingen lagstiftning är i stånd att hjelpa detta. Då är Frankrike — såsom du visst förr hört mig säga — likt en landsvägspil, hvars innersta är murket och ihåligt, men på hvars yttre ständigt växa nya friska skott. Kommer då en stormvind och skakar kronan, då lösryekas de nybildade grenarne och föras af vinden till andra trakter, der de grö v4 en bättre jordmån och skjnta upp till herrliga, friska träd. Så ungefär tänker jag mig att Frankrike utsänder ideer öfver verlden. Men nu nog om jemnförelsen mellan hemme och borta. Borta är bra, men hemma är bättre och familjen är bäst, skulle blifva motto, i fall jag skulle företaga mig att framhålla det förträffliga i Frankrike och Sverge. Frankrike står nemligen så högt öfver oss inom många områden, att Sverge väl aldrig kan -hoppas på att någonsin i dessa afscenden blifva benn NA nn —— —— ss — ——XÅXXXÖXXÖXXÅXXREOEOOXXX-—L