Aftonbladet – 14 juli 1859, sida 3

Jag fruktar ni skall finna samma förhållande här hemma,, anmärkte Albert Mortimer, road af ett sätt att reflektera, så nära beslägtadt med hans eget. Den engelska nationalkarakteren är sorgligt förändrad. Det obkeroende, hvarom ni talar, har blifvit en tom tradition; materialismen har dödat den, och sjelfförtroendet står ensamt qvar. Et tu, Brute! utropade Harold skrattande; har väl. någon hört ett par knarrigare misantroper! Jag tackar himlen att jag aldrig rest, eller pröfvat på den bittra erfarenhet, som förstör allt förtroende till mina medmenniskor. Att mycket ondt finnes i verlden, tror jag nog, men jag ämnar icke forska derefter; jag skall endast söka efter det goda. Du gör rätt deri,, sade hans vän; det onda finner nog 085. Innan de skildes åt, meddelade Albert Mortimer vår hjelte, att han nyss-emottagit ett bref från sin mor, zoom underrättade honom att general Trelawney tagit ett hus i London för den tillstundande säsongen. Jag är säker att denna nyhet skall glädja er, tillade han; ty jag hoppas att vi båda skola tillbringa många lyckliga timmar vid Grosvenorsquare. Möjligen ni, svarade Harold, men jag har dessförinnan lemnat England. Du tänker således resa, sade Harry Burg, så snart deras gäst gått. Det är ett oförmodadt beslut. Det fattades nu, I ögonblicket, var svaret. Och i följd af general Trelawneys afsigt att tillbringa våren i London? Ja Är såret så djupt? frågade hans vän, ty Harold bade förtrött honom orsaken till sin hastiga afresa från Granstoun Park. Jag hoppades att tiden redan läkt det till någon