Aftonbladet – 14 juli 1859, sida 3

del. Men, må vara! Jag är färdig när som helst, att följa dig., . Du skulle lemna England för min skull! utropade Isabellas ä!skare. Nej, jag är icke så sjelfvisk att jag skulle tillåta en sådan uppoffring. Du har talanger, som lofva en lysande bana i det offentliga lifvet, och — Hade du varit sjelfvisk, skulle jag ej hafva erbjudit det,, afbröt Harry. Och hvad talanger beträffar, så ber jag dig, att, om du har någon verklig välvilja för mig, aldrig säga det ordet mera. Du vet de skäl jag har att afsky det. Rykte för talanger har förstört flera män, än det hjelpt framåt, ty verlden tycker sig handla alldeles rätt i att lenana dem åt sina egna resurser, hvilket är ungefär lika förnuftigt som att vänta att kornet skall gro och bära frukt, utan att man först planterar det i jorden. Hvart tänker du resa ? tillade han. Valet af land är mig nästan likgiltigt,, svarade Harold Tracy; mjag behöfver endast förströelse, starka ansträngningar och verksamhet för att åter väcka mina domnade själskrafter. Jag kommer blott att känna en sorg af skilsmessan — den saknad min dyre, gode farbror skall erfara.s Han sätter sig således icke emot din resplan? Tvärtom; han påyrkar dess utförande. Låt mig tänka efter,, sade hans vän, eftersinnande, Italien är för svärmiskt, Frankrike för gladt, Tyskland för prosaiskt. Tyst, nu har jag det! utropade han plötsligt. Spanien i romantikens hemland; ty, man må säga hvad man vill, så lyckades dock ej Cervantes att skämta bort all dess ndderlighet, Successionskriget, som nu rasar der, bör lemna oss ett vidt fält för äfventyr. Nåväl, låt det blifva Spanien då, svarade Harold med liknöjd röst. (Forts.)