Aftonbladet – 14 juli 1859, sida 2

Slaget vid Solferino. Den så oväntadt och hastigt mellankomna freden har med ens trängt undan intresset för händelserna på krigsskådeplatsen, och man har icke längre någon anledning att söka utspana eller utgissa. de respektive armeernas ställning och hvilken den nästa rörelsen-eller åtgärden på ena eller andra sidan skall blifva. Kartorna öfver norra Italien, så flitigt rådfrågadeunder de senare veckorna; kunna nu läggas åsido, sedan man väl hunnit: erfara den gränslinie, som genom fredsfördraget kommer att. uppdragas mellan Sardiniens och Österrikes besittningar. Det blodiga dramats slutscen, Solferinoslaget, är likväl en historisk bändelse af den stora och varaktiga betydelse; att vi icke kunna underlåta att af det:rika material äf detaljberättelser, dem de senast hitkompa utländska tidningarne medfört, för våra läsare framlägga en efterskörd af uppgifter och betraktelser, egnade att låta den stora dagens händelser framstå mera lefvande och åskådliga än fallet kan blifva. genom de summariska officiella bulletinerna. Måhända kan Solferino-slagets betydelse till och med anses snarare ökad än minskad, sedan man nu erfarit att det blef verkligen afgörande och gaf utslag i den stora striden. Ingenstädes finner man så fullständiga och noggranna uppgifter om drabbningen, likasom förut om hela fälttåget, som i de bref, hvilka Times mottagit från de båda talangfulla korrespondenter, som åtföljt, den ena den österrikiska och den andra den allierade armån. Korrespondenten i österrikiska hären skildrar positionerna och anordningarne på österrikiska sidan, sådana de befunnos före slaget, samt sjelfva företeelserna under drabbningen, sådana de företedde sig från de af österrikarne besatta höjder, der han iakttog armåernas rörelser så långt synvidden sträckte sig; brefskrifvaren i de allierades läger tecknar slag fältets utseende efter drabbningen samt uttrycker den uppfattning af bataljens olika momenter, som gjort sig gällande på segrarnes sida. Det utrymme vi numera kunna egna åt dessa skildringar tillåter oss icke att meddela dem i sin helhet; men några fragmenter deraf skola sätta läsaren i tillfälle att erfara huru hvartdera af dessa ögonvittnen uppfattat tilldragelserna. Vi vändas oss först till berättelsen från den österrikiska sidan. Vi förbigå likväl den utförliga beskrifningen öfver positionerna och rörelserna intilldess Solferino förlorades. Brefskrifvaren har skildrat huru denna vigtiga plats, nyckeln till hela positionen, gått förlorad, och huru fransmännen derifrån stormade fram mot Cavriana, som österrikarne förgäfves sökte försvara mot. fransmännens hvarje minut i intensitet tillväxande artillerield, och han fullföljer derpå: Det blef derföre nödvändigt att gifva befallning om återtåg, hvilket också skedde kl. 3 på eftermiddagen. Det var just i detta ögonblick som Cavrianapositionen stormades. Fransmännen från Solferino började kasta granater ditåt på kort håll, och det var ej längre någon lämplig plats för kejsaren och hans stab. De drögo sig tillbaka; och då jag vandrade genom gatorna och såg österrikarne öfverhopåde med-särade i bospitaler och ambulanser, kom jag att tänka på hvilket förfärligt öde väntade dessa arma menniskor, som redan blifvit sårade på slagfältet och nu måste bli overksamma åskådare af en ny batalj. : Kejsaren drog sig ej långt tillbaka. Lemnande sin stab på en landtgård på vägen till. Volta, återvände han med några få utvalda och åsåg de sinas sista försök att sätta sig i besittning af Cavriana. Det misslyckades. Allt närmare och närmare nedtöllo fransmännens granater, tilldess slutligen en kreverade öfver kejsarens hufvud och en annan sprang sönder midt ibland staben. Befallningen om allmänt återtåg hade emellertid blifvit verkställd, och under det att kejsaren och erkehertigen på en genväg drogo sig tillbaka till Valeggio, började första arme