Aftonbladet – 14 juli 1859, sida 2

Nu vet man af gammalt, och detupprepas ofta, att svenska folket skall vara ett fritt folk, endast bun :et af lagarne. Utiregeringsformen finnes icke heller något, som ger anledning till den slutsatsen, att landets regent är att betrakta såsom undersåtarnes herre, i den mening som detta ord annars gäller; med undantag af dem, som : höra till hofvet och således äro regentens tjenare, ty den lydnad enhvar är skyldig öfverhetens på laglig väg gifna författningar och kungörelser, de enda befallningar regenten eger utfärda, be:ingas dock af ett helt annat förhållande än det personliga mellan tjenaren och herren. Det hade ock; utan förminskning i regentens värdighet, obestridligen varit tillräckligt och fullständigt, om frasen hetat: och tillförse vi oss att samtlige rikets invånare med all trohet, nit och lydnad oss såsom deras laglige konung tillhandagå samt alla undersåtliga pligter, uppfylla. Det invändes sannolikt, att man i denna kungörelse ansett sig böra följa ett gammalt formulär, som härleder sig från suveränitetens tider; men just häri synes ligga en anledning att undvika sådant under en lagbunden regering. Saken må vara utan stor betydenhet och kan nu icke hjelpas; men an närkningen torde tjena till påminnelse för andra återkommande likartade fall. Jemväl hemställes, om ej, till besparing af onödiga ordalag och öfverflödig skritning, någon indragning kunde göras i den frikostigbet, hvarmed orden i. nåder begagnas. Om det kan vara något skäl i detta uttryck från sökandes sida, att sökande underdånigst anhålla att H. M:ti nåder täcktes o.s. v. såsom en lämplig artighetsformel, så är det i allt fall onödigt och, såsom det förekommer oss, mindre lämpligt att regeringen i sina egna -reskripter nyttjar talesättet i nåder, till och med till den andra statsmakten, ständerna.