Aftonbladet – 9 juli 1859, sida 3

stigt igenom utanskrifterna på en mängd bref, som ännu lågooöppnade på bordet — han hade icke läst sin post för dagen. Ett af dem bar Oxfords poststämpel och var försegladt med svart lack; det var från en af lärarne vid universitetet och bekräftade den sorgliga Fhändelsen. Det är intet tvifvel underkastadt., sade han med en suck. Mr Burg, det skulle vara hyckleri; om jag yttrade min glädje öfver ert tillträde till er kusins rikedomar; -dertill sörjer jag hans bortgång alltför djupt. Han var en ung mar, som ingaf stora förhoppningat och hade de aktningsvärdaste egenskaper. Jag hade hoppats att — men vi äro alla dömda till felslagna förhoppningar i denna verlden, Ni skåll finna mig beredd att göra min pligto, tillade han. Mannen är likväl uppriktig, tänkte Harold. Och redovisa för hans förmögenhet? sade Harry. Visserligen, visserligen, ja, när den tiden kommer,, svarade sir John. Richard var icke myndig, och — Men jag är det, afbröt den unge arftagaren, Ack ja, sant! mycket sant! Jag, ber er tusen gånger om förlåtelse. Min sorg har beröfvat mig all besinning. Hvad äro edra närvarande planer? Jag reser genast til Harry, att mn frinde den sista pligten. ohuru kallt och sjeltviskt hans bemötande emot mig var, vill jag ej att han skall föras till grafven utan en anhörig att följa sig. Vore det ej b to Mi lemnåde denna pligt åt mig ? inföll baronen. Sir John Sellem, jag ändrar sällan det beslut jag fattat.n Binkiren bet sig i Ii 1 Oxford, Svarade ippen; han visste full