Aftonbladet – 9 juli 1859, sida 3

en ung flicka, omkring aderton år gammal, al ett fint och behagligt utseende, klädd i djur sorgdrägt, som stod nära dörren. xBlott ett ord, sir John, svarade den unge fickan bönfallande. Icke en bokstafp, var. det bjertlösa svåret: kom tillbaka om ett par dagar, så få vi sc hvad som kan göras. Med dessa ord skyndade köpmånnen åte; in i sitt -rum och låste häftigt igen-dörren ef. ter sig. Den unga flickan fälde ned sin slöja. tog en äldre qvinna af ett aktningsvärdt ut seende under armen och gick långsamt bort, men icke förr än Harry Burg hunnit: blifvs varse såväl hennes ovanliga skönhet, som den djupa sorg — ja förtviflan, som i tydliga drag stod att läsa i hennes uttrycksfulla ansigte. Det var ett sådant utseende som, en gång -sedt, föresväfvar oss i våra drömmar. Det kan icke bestridas att er aflidne kusins förmyndare är en högst, obehaglig person, yttrade Harold då de åter sutto i vagnen, och jag undrar ej längre öfver, att ni icke tycker om-honom. . Jag skulle hvarken vilja förtro min lycka. eller min förmögenhet i den, mannens händer. Jag kan emellertid icke fatta bevekelsegrunden till hans besynnerliga uppförande. Ja, jag kan endast misstänka den, svarade. hans följeslagare. Ni märkte säkert de ord, som undföllo kassören; Ni glömde sätta ut namnet på det ställe, dit jag skulle beställa en extra — trait, ämnade han utan ivifvel säga, men hans förman hindrade honom. Ett ljus uppgick för Harold; Hans plan, fortfor Harry, är att hinna till Oxford före oss och sätta sig i besittning af min frändes papper. Det: ligger en hemlighet under allt detta, som jag gerna skulle vilja utforska, men jag har ej makt dertill.