Aftonbladet – 9 juli 1859, sida 3

Januari 1850 till brigadgeneral; tog honön till sin adjutant och gaf honom ett befäl Paris, hvarest han var en af de verksammaste i massakrerna efter statskuppen. Några vec kor derefter erhöll han uppdrag med den vidsträcktaste fullmakt att genomresa departementerna för att taga reda på den politiske ställningen. Den 14 Januari 1853 blef han divisionsgeneral. Vid orientaliska krigets utbrott erhöll Canrobert (som numera hade antagit detta namn) befälet ötver första divisionen af orientaliska armen (i Mars 1854). Det var denna division som. blef så förfärligt .decimerad af koleran under marschernai Dobrudscha. Sedermera understödde han af alla krafter expeditionen till Krim, mottog vid öfvergången af Alma ryssarnes första anfall och intog samt höll sig på bergets spets till general Forleys ankomst. Oaktadt han blef sårad i armen då en haubits sprang, stannade han likväl på fältet hela dagen (d. 14 Sept. 18534). Två dagar derefter, då marskalk S:t Arnaud kände sitt slut nära, öfverlemnade denne åt honom högsta befälet enligt en hemlig order af kejsaren. Den nye öfverbefälhafvaren marscherade genast omkring Sebastopol, lät uppföra flera batterier och uppkasta första parallelen samt öppnade elden den 17 Oktober; men när det då visade sig omöjligt att intage staden genom öfverrumpling, utförde han, i trots af nästan oöfvervinheliga hinderoch under den svåraste väderlek, de gigantiska arbeten som erfordras, för en formlig belägring. Under denna, den besvärligaste delen af belägringen egde det blodiga slaget vid Inkeiman rum (den 5Nov.), fäktningarne vid Balaklava och Eupatoria, Kölhalningsbugtens intagande samt de beständiga utfallen. Då lord Raglan vägrade medverka till den plan, Canrobert hade föreslagit, afgick denne den 16 Maj 1855 från öfverbefälet, som hvarje dag satte honom i en obehagligare ställning till engelsmännen, och öfverlemnade det åt general Pelissier samt återtog befälet öfver sista kåren. Två månader derefter lemnade han Krim. Samma års -höst besökte han Stockholm såsom ambassadeur extraordinaire, för att bekräfta Novembertraktatens-afslutande. Året derpå erhöll han marskalksstafven på samma gång som generalerna Bosquet och Randon. I kraft häraf är han äfven senator. Storkorset af hederslegionen fick han då han lemnade befälet åt Pelissier: (Forts.)