Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 2

comst på flera millioner rdr, utan lagens uppenbara rampande under fötterna förånleder en högst beänklig demoralisation, motarbetar det ädla syftemået med den nya bränvinslagstiftningen, samt framsallar ett stort och rättvist missnöje hos tillverkarne större bränneri, hvilka i följd af det premium af inda till 42 öre på kannan, som olagligen kommer småbränderierna till godo, icke kunna med dessa conkurrera, utan se sig nödgade, derest förhållandet ortfar, att nedlägga sina ångbrännerier, såsom flerstädes redan egt rum, till stor förlust så i statsekoomiskt som sedligt hänseende, anser jag mig af min oligt uppkallad, att fästa hr statsrådets synnerliga uppmärksamhet på nödvändigheten att vidtaga nåson kraftig åtgärd till hämmande af det allmänt kända och öfverklagade missbruket. Det är i följd af detta memorial och deri framstälda förslag, hvilka det vore öfverflödigt att här meddela, som K. Maj:t utfärdat författningen af den 16 dennes angående förekommande missbruk vid bränvins tillverkning i mindre brännerier (äfven införd i måndagsbladet). Det vore väl om författningens stadganden förmådde hindra eluderandet af gifven lag, men helt och hållet torde de icke lyckas deri. Stora bränvinsbrännare omtala ett af de smärre användt sätt att göra deras eldredskap till et: slags ångredskap, hvilket lärer vara ofantl gt vinstgifvande och ytterst lätt att rädda undan beslag; och derförätan lära egennyttan och konsttärdigheten i förening nog uppfinna nya utvägar att minska skatten, om än icke i lika hög grad som hittills. ; Att tillsätta kontrollörer äfven vid mindre brännerier blir väl till slut oundgängligt, för att staten skall få lika skatt af små och stora brännerier.