Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 2

Talanger! hvad äro, hvad blifva de väl utan tillfälle att utveckla sig, utan skyddande omvärdnad? en ljuf blomma, förtvinande på en klippa, från hvars hårda yta deras rötter ej kunna hemta någon helsobringande must. Talanger! — kasta ut dem i verlden utan skydd, och du kan våga tio emot ett att de skola förvissna, glömda eller okända. Kyrkogårdarne äro fulla af dem. Dessutomp, fortfor den talande, förkastade du det enda råd, hvarmed jag kunnat hjelpa dig. -Min förmyndare, sir John Peters, skulle velat taga emot dig som skrifvare på sitt kontor. I ditt högmod föraktade du denna plats. Emedan jag ej kunde förmå mig att slita mig ifrån den bana jag valt, att utbyta konsten mot slaflifvet på ett handelsköntor, svarade hans frände, Du påminner dig väl mottot på vårt familjevapen,. tillade han, med ett svagt försök att le, trogen intill döden.n Nå väl, hvad är det nu du fordrar? fråade den förre otåligt. Efter du är här, kan jag väl tro jag får finna mig i att låta preja mig. Jag vill icke hafva någonting, . svarade Harry stolt. Jag kom. hit för att förvissa mig, huruvida du ännu mindes den tid då min dyra mor emotto dig som ett sjukligt barn i sitt ringa, men tckliga hem, och Vårdade dig med moderlig omsorg, då vi lekte tillsammans och ... Men nej, jag finner att du glömt det, och derföre farväl! Jag vill hellre vara den fattige Harry Burg än hans rike slägtinge Richard,n Med dessa ord vände hån honom ryggen och gick med hastiga steg derifrån, Måhända bröt en tår fram i hans öga, och han kände sig otålig att obemärkt stryka bort den. Den narren! mumlade studenten och såg efter honom. Jag vågar påstå att han ej har en enda guin i fickan, och jagåhade nästan