Aftonbladet – 5 juli 1859, sida 3

och tog afsked, ty han längtade att blifva allena med sina :tankar, att meddela sig med sig sjelf för att med manligt mod kunna bära denna grymma och oväntade sorg. Jag kan icke förstå det, anmärkte generalen, då han från salongsfönstret såg sin gäst i Sporrsträck rida bort genom allen; han tycktes vara så lycklig här, och så reser han bort så hastigt och oväntadt! Kanske längtar den unge herren attse mer af verlden än han hittills varit i tillfölle att göra, vid Granstoun patk,, sade Eugenia. Det är möjligt,, svarade Kennes far; ;det är få af oss somm begripa, då lyckan är oss nära till hands. Verlden upprepade han flera gånger; narrarnes paradis, der dårskap, ärelystnad, hyckleri och fåfänga jaga undan den stackarsdygden, så att hon knappt kan finna en tillflyktsort: Verlden! stackars yngling, han anar föga, hir mycket skräp och glitter han skall finna, i stället för rent guld. Huru, min far! ni har blifvit verldsföraktare, utropade den unga damen. Har ni alltid dömt så strängt som nu? Kanske inte, sade den gamle mannen med en suck; kanske inte. Kom; låt oss söka upp din syster och höra hvad hon tänker om vår unga väns hastiga resa. . Sir Mordaunt Tracy var stadd på sin vanliga lugna förmiddagspromenad i närhete 3 af Granstoun Park, då han till sin förvåning fick se sin brorson komma ridande med ursinnig hast. Det var ej den vanliga, muntra täflan mellan honom och Tom, ty denne var långt efter. Hvad i himlens namn, utropade han, kan hafva fört honom så snart tillbakalv Inom några minuter höll Harold in tyglarne tätt vid hans sida. Baronen betraktade honom oroligt, ty ynglingen var ovanligt blek