Aftonbladet – 5 juli 1859, sida 3

äro nu riktade på Preussen, och man motsel med den mest spända väntan, hurudana bemedlingsförslagen skola blifvas Österrikarne, snm icke velat medgifva de franska refflade kanonernas förträfflighet, börja nu sjunga ur en annan ton, och de österrikiska artilleriofficerarne påstå numera, att fienden genom sina kanoner eger en öfverlägsenhet, som ej kan uppvägas af någonting annat. I striden vid Melegnano och nyligen i slaget vid Mincio skall det fiendtliga artilleriets verkan väckt allmän öfverraskning. ITALIEN. Sardiniens ministerpresident har utfärdat ett nytt cirkulär till Piemonts sändebid vid utländska hof, hvaruti han uttalar sig rörande italienska frågans närvarande ståndpunkt. Han upprepar deruti, att Sardiniens liksom Frankrikes afsigt ej är någon annan, än att uti Italien bilda ett mäktigt, sjelfständigt rike, sedan österrikarne blifvit fördrifna. I anledning af den diktatur, som staden Bologna erbjudit konung Victor Emanuel, hade Massimo dAzeglio blifvit ditsänd för att på konungens vägnar öfvertaga styrelsen. Genom en uti Milano utfärdad proklamation uppmanas den italienska befolkningen i Schweiz, att sluta sig till rörelsen i Italien. Erigsskådeplatsen. Enligt eh pariserkorrespondent till Kölni sche Zeitung lemnar en officiel rapport från Cavriana af den 26 Juni följande detaljunderrättelser om slaget vid Solferino: Kejsaren kom den 24 kl. 7 på morgonen till Castiglione; han begaf sig genast till en höjd, som beherrskar staden, och derifrån man kan öfverse hela trakten. H. M:t fann straxt att fienden ville inlåta sig i ett stort slag. Betydliga österrikiska stridskrafter intogo fruktansvärda positioner på alla höjder, och striden kom i gång på en sträcka af mer än 2!, mil, från Gardasjön till Guidizzolo. Kejsaren steg genast till häst och begaf sig till Solferino. Hela hans generalstab följde honom. Der striddes med största hårdnackenhet. Tre gånger blef denna vigtiga punkt tagen och återtagen; slutligen blef den med vajonetten af divisionen Forey under kejsarens ögon eröfrad från fienden. Piemontesarne, som innehade venstra flygeln, slogos med beundransvärdt mod. Österrikarne, som hade sina bästa trupper i striden, började vika kl. 2. Slaget hade börjat kl. mellan 3 och 4 på morgonen. Österrikarne visade mycken energi; deras positioner voro valda med mycken skicklighet. Kejsar Frans Josef förde sjelf Lefälet och lifvade genom sin närvaro sina truppers mod: Fördrifna från Solferino, koncentrerade österrikarhe alla sina bemödanden på vår högra flygel, der kavalleriet hade tillfälle att anfalla med oemotståndlig häftighet. Vårt infanteri och artilleriet voro som vanligt beundransvärda. Kejsaren visade mod ända till öfverdåd; elektriserande sina soldater genom den kallblodighet, som han alltid iakttager, framträngde han ganska långt; han red alltjemt helt långsamt midt under kulregnet. Alla fruktade att kejsaren för mycket utsatte sig för faran, och soldaterna klandrade denna : djerfhet, ehuru de beundrade den. H. M:t har sedan i går tagit sitt högqvarter i samma hus, der kejsaren af Österrike residerat. Fienden måste hafva lidit oerhörda förluster. Man har ännu icke kunnat få in underrättelser om egna förluster. De äro betydliga, ehuru mycket mindre än österrikarnes. General Auger är den ende general, som blifvit svårt sårad. Kejsaren utnämnde honom på stället till divisionsgeneral. Man säger att österrikarne äro fullkomligt demoraliserade., I en annan skrifvelse från Cavriana af den 25 heter det bland annat: Den 24 på morgonen kl. 6 ankommo vi till Castiglione och funno en af våra kolonner en half mil derifrån i strid med österrikarne, som anfördes af kejsar Frans Josef sjelf. Deras armå var fruktansvärd; det kan icke-förnekas. Anfallet, som började vid Solferino, beläget på en höjd, förorsakade oss kännbara förluster, ty 91 och 98 linieregementena och 17:de jägarebataljonen (af l:sta kåren) hade att strida mot en fiende, som var 10 gånger starkare och uppställd på en starkt förskansad kulle samt i ett fast torn. De våra vacklade, öfverväldigade af öfvermakten, då gardesjägarebataljonen och de begge första voltigörregementerna (af divisionen Camou och brigaden Maneque) kommo oss till hjelp; de gingo löst på fienden, kastade honom undan och intogo hans position. Vi förföljde honom med bajonetten ända till en annan by på kullens sluttning. Elden började ånyo ur fönster och sko.tgluggar. Vid sådana tillfällen förlorade vi alltid mest folk. Det oaktadt förjagade vi österrikarne ur denna by liksom ur. 6—8 andra positioner på kullen. Flera byar blefvo tagha på samma sätt. Men till slut hade vi ingen ammunition samt voro vid vårt försvar inskränkta till bajonetterna och stenar på marken, hvilka vi uppryckte. Det gick bra, tills fienden märkte vår brist på ammunition och hejdade sin flykt. Men nu komino 2uaverna och artilleriet oss till bjelp, medan vi försågo oss med ny ammunition. Det var snart gjordt; vi anföllo ånyo, och fienden drog sg bakom den fasta byn Cavriana. Der besatte han husen och kyrktornen, hvarifrån vi blefvo hårdt medtagna. Men då vi kommo nedanför kullen, hvarpå äfven denna by ligger, så anställde vi bland österrikarne ett fruktansvärdt nederlag och kastade dem tillbaka på Peschiera. Medan gardesinfanteriet utförde dessa bragder på kullarne, utmärkte sig kavalleriet, som först för några dagar sedan förenade sig med Aase ieke mindre Hå slätten