Aftonbladet – 5 juli 1859, sida 3

— Eugenia och hennes far, hvilka båda hjertligt tryckte hans hand. Hvad i himlens namn har händt dig, min kära gosse? frågade den sednare. Du är ju blek, som om du sett ett. spöke.n Jag har sett ett, tänkte Harold; vålnaden af en försvunnen sällhet:o : Allt står väl till hemma hoppas jag ? tillade den gamle officeren. Fullkomligt väl, svarade hans gäst med ett tvunget leende. Jag kommer att lemna Granstoun för någon tid, fortfor han, och red öfver hit så här tidigt för att säga farväl.. Huru, du ämnar öfvergifva ossl utropade generalen i nedstämd ton: vi skola sakna dig bra mycket vid Grange. Bed din syster komma hit, min vän. Det behöfs icke,, afbröt ynglingen. Jag har redan tagit afsked af Isabella och önskar nu endast få uttala minahjertligaste välönskningar för general Trelawney och Eugenie.. Den sednare förstod genast hvad som händt, och hennes mörka ögon blixtrade af triumf vid tanken på det lidande hon förorsakat, Han bade sårat hennes hjerta — högmod vore det rätta ordet, och hon kände glädje öfver hans felslagna förhoppningar. Ni glömmer, min far,, sade hon leende, huru länge vi redan upptagit mr Tracys tid och uppmärksambet; och att han har andra vänner, som ega större rätt till båda. Den gamle mannen hade fattat mycket tycke rör den unge tränden tll sin ungdomsvän. och hade i hemlighet hoppats att han skulle atta tycke för bans älskUngsbarn. Litet anade vän att Isabelia gifvit honom afslag. Nå Gud vare med dig då, min kära gossev, sade han; vi skola säkert träffas i London., Harold mumlade något om att han hoppades och övskade, att detta måtte blifva fallet,