Aftonbladet – 5 juli 1859, sida 2

Med fullt förtroende till hans klokhet, lemde hans mor honom utan vidare invändningar och lyckades att osedd uppnå -sitt rum. Sedan Han skickat bort posthästarna, följde Albert efter henne in i boningshuset och skref nde bref till. Eugenia, innan han gick till hvila: . Min lefnadå dröm är slutad, och jag är med rätta straffad för att hafva velat behaga er. Säkert var det upptäckten af att jag var ensam i vagnen som sårade er finkänslighet och förmådde er att återvända, men jag vågade icke sätta mina ljufva förhoppniagar På spel, genom att meddela min plan till min mor. Hennes stränga grundsatser, hennes höga begrepp om heder skulle förmått henne att genast underrätta er vördade far derom. Beklaga och förlåt mig! Jag skulle ej kunna uthärda att återse er. Om några timmar återvänder jag till London. Farväl, farväl för evigt Eugenia var inne hos sin syster, då ganska tidigt följande morgon hennes kammarjungfru, Finfine, lemnade henne ofvanstående bref; hon läste igenom det ett par gånger och räckte det åt Isabella. Gud ske lof!, utropade den sednare, efter att hafva läst det; mistress Mortimer var okunnig om sin sons låghet. Jan, svarade Eugenia i en ton, som skulle öfvertygat en mera erfaren betraktare, att hon var långt ifrån viss på, att detta var händelsen. Vi måste dölja det för henne.n För hvar och enxy svarade hennes syster och -kysste henne ömt. Låt denna sak aldrig mer blifva nämnd emellan oss; allt måste blifva glömdt. Allt, utom din :ed, anmärkte Eugenie allvarsamt. Ja, utom min ed, upprepade Isabella med en besynnerlig plåga i hjertat,