Aftonbladet – 2 juli 1859, sida 2

dre uppenbart — leda sig af andras -handlingar; men från barndomen hade Albert följt sin egen vilja — oberoende, bestämd och orygglig — egenskaper, hvilka skilja den från nyck och egensinnighet, hvatmed den ofta nog förblandas. Med dessa egenskaper förenade han en losik, hvilken, föraktande skolornas vanliga formler, med ens uppnådde sina slutsatser; utan bjelp af deras tröttande slutledningar, och den första, hvartill han kom, var ett djupt förakt för obeslutsainhet. ; Han hade således funnit Konsten att lefva, och det vid er ålder då de flesta af oss fåfängt söka derefter. Den unge man vi tecknat bar en halft militärisk drägt, som: anstod Honom bättre än uniformen. Han var änställd wid ett linieregemente; Å Medan mistress Mortimer enligt allt utseende var fördjupad i läsningen af Times, var sonen upptagen af ett intressant samtal med Eugenia, general Trelawnys äldsta dotter. Det låg hågönting förbländande både i den unga damiens pose, — för att begagha en konstnärlig term— på en schaiselonge nära fönstret, och i den egendomliga stilen af Hennes halft orientaliska skönhet, synnerligen de Kalfslutna, smäktande; svärta ögonen, från hvilka stundom djupt passionerade blickar sköto fram. Hennes hufvud var skönt formadt och dess konturer tydliga genom det sätt hvarpå hon bar sitt hår: en enkel fläta omgaf som ett diadem hennes Höga panna, just såsom Pasta brukade i Medea; munnen var skön då hon log, men då läpparne voro slutna, hvilade ett något sarkastiskt drag deröfver. Det var, med ett ord, ett sådant utseende som sätter unga mäns bjertan i hastig rörelse, och hvarom de drömma, då de en gång sett det.