Aftonbladet – 22 juni 1859, sida 2

Rörande Preussens verkliga afsigter med sin mobilisering saknar man ännu någon fullt illförlitlig upplysning. Atskilliga preussiska och andra nordtyska blad, som uttala sig derom, yttra visserligen något ogillande för der händelse att preussika regeringen skulle vilja draga i fält, för att obetingadt upprätta den österrikiska makten i Italien; men emellertid har känslan af den nesa;som Preussen på sednaste tiden åsamkat sig under den svaga och demoraliserande Manteuffelska styrelsen, varit så liflig, att till och med en så liberal tidning som Nationalzeitung, icke kan dölja sin stora glädje deröfver, att Preussen — det må nu ske på bekostnad af Italiens sjelfständighet eller ej — uppträder kraftigt, ingriper i verldsdelens öden och handlar som stormakt. Den till sitt hufvudinnehåll redan på telegrafväg bekanta Officiella artikel i Preussische Zeitung angående mobiliseringen har följande ordalydelse: n Man har ej af nöden att uppräkna de ansträngningar, som preussiska regeringen gjort till förekommande af det nuvarande italienska krigets utbrott. Då dessa bemödanden bade at sig fruktlösa, förklarade regeringen inför landtdagens. båda hus i ett meddelande af den 4 Maj, att det vare Preussens uppgift att likasom förut vid freden: upprätthållande nu ock verksamt bidraga till dess återställande; men att det emellertid numera ej kunde undgå att intaga en beväpnad ställning till understödjande af sina diplomatiske åtgärder,. Landtdagens svar innebar ett fullständigt billigande af regeringens. hittills följda pelitik samt ett-enstämmigt beviljande af de till armåens mobilisering erforderliga medel. Bestämmandet al den tidpunkt, då Preussen borde uppträda för freden, afvaktade landtdagen med fullt förtroende till den höga vilja, som leder Preussens öden. Icke en enda röst inom den preussiska representationen tillrådde regeringen att gå den obetingade neutralitetens väg. Icke en enda röst ansåg Preussen böra invänta det ögon blick, då förbundspligt eller förbundsfördra gets bokstaf skulle fordra eller fastmer ålägga dess medverkan. Hvarje medlem af representationen insåg, att Preussen hvarken kunde eller skulle uppgifya anspråket på att såsom sjelfständig makt i sitt eget namn och i Tysklands intresse afge sina röster i dej europeiska makternas råd. Alltsedan grundläggandet af det nu inom Europa. bestående rättstillståndet ha stormakterna betraktat hvarje internationel konflikt såsom ett föremål för deras gemensamma omsorger... Preussen skulle sjelf utstryka sig från listan af stormakter, i fall. det ville uppgifva sin andel vid de italienska förhållandenas ordnande, Vid den ståndpunkt, på hvilken italienska frågan nu kommit, kan hvarje dag medföra händelser, hvilka ej få träffa Preussen värnlöst. Om England och Ryssland i samma intresse nu rusta med stor ifver, huru mycket mera trängande är icke en sådan pligt för Preussen, som befinner tig så mycket närmare den närvarande förvecklingen. I samma ögonblick som den i Italien lågande kampen hotar att antaga en vändning, betänklig för den europeiska folkrättens hufvudprinciper och för