Aftonbladet – 22 juni 1859, sida 2

STOCKHOLM den 22 Juni, Med dagens post erfar man de närmare detaljerna rörande mn nisterförändringen i England och den strid som föregått densamma, och hvilken fördes under tre dagar med mycken skärpa å ömse sidor. Första dagen gjorde lord Palmerston hufvudangreppet, och sedan på den andra sir James Graham och Bright fortsatt anfallet, måste torykabinettet lemna den förnämt likgiltiga position det intagit och inlåta sig i svaromål. Påtredje dagen ledde Milner Gibson, Sidney Herbert och lord John Russell angreppet, och ehuru Roebuck motsatte sig det radikala partiets beslut att bidraga till ministerens störtande och 14 liberala röstade med honom, stadnade Derbyministåren dock i 13 rösters minoritet, och alla de ansträngningar som egt rum, allt det inflytande, som man visste, göra gällande vid de sednaste valen, blefvo således fruktlösa. Såsom man sett af den redan pr telegraf bekanta munisterlistan, är den nya ministeren bildad ur alla fraktioner af det liberala partiet. Palmerston blir ledare, men har funnit för godt att dela makten med lord John Rus rell, som åter å sin sida vill göra de radikala till sina bundsförvandter och lofvat att redan under denna parlamentssession framlägga en reformbill, som kan tillfredsställa dessas anspråk. Det säges att Bright hyser förtroende till denna koalitionsminister och uttalat den förhoppningen att den kan räkna på ett längre bestånd. ; För första gången ha två ledamöter af de: radikala eller det oberoende liberala partiet fått platser sig tilldelade i kabinettet, hrr Milner Gibson och Cobden. Den förstnämnde intager en post, som i sig sjelf icke är af större betydenhet, utan endast derigenom att den lemnar honom inträde i konseljen. Hvad åter Cobden angår, så är det honom tillärnad presidentskapet för handelsbyrån en af de vigtigaste styrelseposter. Man vet icke änau om han mottager denna post,ty han befinner sig för ögonblicket på återresa från Amerika och väntades först i slutet af månaden anlända till! London. Den del, som de radikala sålunda fått i styrelsen, står visserligen icke i full proportion till detta partis styrka i underhuset, men det är dock ett märkligt steg på en ny väg, då hit tills-alla de högsta statsembetena betraktat: såsom förbehållna åt vissa familjer, som rangerat sig på den ena eller andra sidan, efte de gamla partiindelningarne. Ministerförändringens betydelse för kriget och den italienska frågan lärer väl från alla håll erkännas. Den nye utrikesministern lord John Russell uttalade sig under den sednaste debatten på det bestämdaste emot Österrikes välde uti Italien och förklarade, att Österrikes besittningstagande af det venetianska området efter freden i Campo Formio vore en af de största skamfläckar i den nyare historien, till och med värre än Polens delning. Times yttrar om den nye utrikesministern: Lord John Russell har länge varit Italiens vän. Andra statsmän ha befattat sig med enstaka missförhållanden i detta: land och brännmärkt et! eller annat tilltag af italienska hof; men lord John är fråmför andra den man, af hvilken italienarne kunna vänta sina förhoppningars uppfyllande. Misslyckas han, skall detta misslyckande få? en plats i verlshistoriens annaler. För hans egen och landets skull hoppas vi, att han skall finna denna uppgift lättare än sina förra experimenter i diplomatien.. Den är kanske mindre svår, emedan han är visare. Föröfrigt är detta en vändpunkt i lord John Russells bana.n Hvad Palmerston angår, så förklarade han i församlingen af de Hberala; der det öfverenskoms att störta ministåren, att det vore nödvändigt att England blefve neutralt, men tillika upprätthölle alliansen med Frankrike. Om folk riheten i Europa kommer att vinna någonting härpå, så är det visserligen icke Palmerstons förtjenst; men detta kan icke Åbindra de för sin frihet kämpande folken att begagna den hjelp han eller omständigheterna genom honom kunna bereda dem. Under revolutionsåren visade sig Palmerston vacklande, feg och slutligen öfvermåttan trolös. Nu är han på vis.t sätt tvungen at tjena den nationella frihetens sak, för att sökt göra det. påtagligt — hvad äfven lord Johr Russell försökt under sista parlamentsdebatten — att han under åren 1848 och 1849 icke kunnat handla såsom han velat. em—RETRORESE