Aftonbladet – 22 juni 1859, sida 2

gemenskap, de äfven hos dem snart skola lära akta och värdera kristna trosbröder. Sålunda visar sig, huru, under den med skäl fruktade sektsplittringen, en ny inre grundval, den enda sanna grundvalen för all religiös gemenskap, allt mer förberedes i sinnena. Dessa möten bevistades af den bekante f. d. metodistpredikanten härstädes pastor Scott och den ej mindre bekante f. d. kyrkoherden Lammers från Norge, bland hvilka i synnerhet den sistnämnde var utmärkt för en varm och hänförande vältalighet och en klangfull och stark stämma. VV — För några dagar sedan meddelade vi en redogörelse för adjunkten Malmströms hos justitieombudsmannen anförda klagan deröfver, att riksarkivarien Nordström i egenskap af kanslerssekreterare affärdat och mottagit kansligebähr till ett belopp af 187 rdr 50 öre såsom lösen för en af kansleren vid Upsala universitet för hr Malmström utfärdad adjunktsfullmakt. I den förklaring, som riksarkivarien Nordström i anledning af hr Malmströms skrift afgifvit, meddelades, att emedan det i viss mån kunde synas tvetydigt? huruvida kensligebihren, efter tillkomsten at 1855 års expeditionstaxa, vore fullt behörig, så hade hr Nordström hos kansleren för universiteten anmält detta förhållande, hvarefter en underdånig framställning derom blifvit till K. M:tingifven, Vi meddelade derjemte, att denna framställning först i ecklesiastikdepartementet inlemnats, men derifiån blifvit öfversänd till civiloch derifrån vidare till finansdepartementet, hvilkas respektive chefer dock icke ansett sig befogade att med ärendet taga befattning, hvarföre den skriftliga framställningen slutligen hamnat uti ecklesiastikdepartementet. Under den 4 sistl. Juni har hr statsrådet grefve Hamilton på K. M:ts befallning emellertid åter remitterat oftanämde skrifvelse till kanslersembetet för Upsala och Lunds universiteter, som förständigats att inkomma med yttrande ?om och till hvad belopp löneförhöjning må af hvartdera universitetets medel kanslerssekreteraren bestås, derest högre lösen för fullmakter och förordnanden, som af kanslersembetet utfärdas, icke skulle beräknas, än den, som i gällande expeditionstaxa bestämmes.? Detta korta beslut är i flera ganska märkligt. Innefattade kanslersembetets skrifvelse, på sätt i hr Nordströms förklaring till justitieombudsmannen antydes, en underdånig begäran om förklaring uppå hvad i expeditionstaxan är stadgadt rörande lösen af fullmakter, som af kanslersembetet utfärdas, så är det klart, att icke ecklesiastikministern; utan civilministern, från hvars departement expeditionstaxan utfärdats, med den frågan eger att taga omedelbar befattning. Då emellertid den förstnämnde nu tagit saken om hand, så har den derigenom inträdt i ett alldeles nytt stadium. Det är nemligen icke nu längre fråga om någon förklaring på expeditionstaxan, eller huruvida kanslerssekreteraren varit befogad eller oberättigad att påföra fullmaktstagare kansligebihr, eller att framgent uppbära sådan. Det är numera blott fråga om löneförhöjning, utgående af universiteternas egna medel, skall bestås kanslerssekreteraren, och till hvad belopp. Den frågan är naturligtvis af stort intresse för kanslerssekreteraren och kommer sannolikt att afgöras till hans belåtenhet, enär de akademiska konsistorierna utan tvifvel gerna gå den inflytelserike sekreterarens önskningär till mötes, såvida icke konsistorierna skulle taga mod till sig och begagna tillfället att underdånigst föreslå sjelfva kanslersembetets afskaffande. en åtgärd, för hvars utförande ganska giltiga skäl kunna åberopas. a ; Emellertid, och sedan frågan tagits om hand af ecklesiastikministern och derigenom fätt en ny riktning, är det ganska möjligt att adjunkten Malmströms rättsfråga antingen alldeles icke eller först i en oviss framtid blir afgjord. Det är nemligen sannolikt att justitieombudsmannen; som af hr Nordströms afgifna förklaring öfver hr Malmströms klagan inhemtat, att kanslersembetet till K. M:t ingifvit underd. framställning rörande kansligebähren, icke anser sig böra vidtaga någon vidare åtgärd i anledning af hr Malmströms skrifvelse, förrän K. M:t fattat definitift beslut i anledning af kanslersemhetets framställning. Men då densamma nu blifvit föredraen hos K. M:t af hr ecklesiastikministern och uppfattats så som afsåge den blott löneförhöjning, och gpivilministern, derigenom att ban skjutit framställningen ifrån sig, lyckats Tundgå att afgifva en förklaring rörande expeditionstaxans tillämplighet vid bestämmandet af lösen å adjunktsfullinakter, så är det klart, att pröfningen af hr Malmströms rättsfråga blifvit undanskjuten till en obestämd framtid. Det kuriösa är, att om han dermed icke åtnöjer sig, om han vill göra sin rätt gällande emot kanslerssekreteraren, så äro, enligt hvad vi inhemtat, tankarne ganska delade derom, till hvilket forum hr Malmström skall vända sig för att få sin sak pröfvad och afgjord.