Aftonbladet – 21 juni 1859, sida 2

och tog med detsamma upp ur fickan ett stort brödstycke, som han räckte fram, Stället var just icke i min simak; men karlen såg vänligt på mig, och brödet var frestande efter en så lång färd och ännu längre fasta; jag nalkades således och gick slutligen in i förstugan. Medan jag der låg och åt på brödstycket, sköt karlen igen dörrn, och ropade på någon som var inne i stugam En gäll röst svarade, och ut kom en sotig kärring, långt tvätydigare till utseendet än karlen; begge voro väl påtagligen af zigenareslägt; men hon såg riktigt ut som en trollpacka, nästan lika kraftfullt bygd som han, men med ännu mera vild blick och med grym uppsyn, De stodo på något afstånd ifrån mig och talade sakta med hvarandra; likväl icke tystare, än att jag kunde märka hvad de sade, Tre blanka kronor aldra minst för ett sådant skinn som det! sade hon. Nej,, svarade mannen sträft, jag vill inte ha det; jag kan sälja honom lefvande för det pr set. Behåll honom dåp, inföll hon häftigt, men lita på att han äter upp för en kronas värde inom tre dygni Jag tycker mer om att behålla honom i min tjenst, svarade karlen, och såg på mig med beundran. En ståtlig gossel Kantänka vi inte behöfva pengarne vil ropade käringen med brinnande ögon. En sprättning skaffar oss hela sex kronor i en hurr! Inte sant? Den sista anmärkningen tog skruf; ty ögonblicket derefter hade karlen gripit mig med sin kraftfulla näfve, hvarur ingen undflykt fanns, käringen nalkades med en blank och uddhvass knif, och af-de mig välbekanta uttrycken i samtalet begrep jag, att de ärnade flå mig lefvande för skinnets skull, som mången hundslagtare och räfslagtare inbillar sig vara dubbelt så mycket värdt, när det tages af ett lefvande djur. Vid en återblick på mina förra bedrifter, rann mig nu i hågen åtskilligt, som hade händt i afsides vrår på bygden, icke så olika hybblet här, men utan tecken till någoniträn