Aftonbladet – 21 juni 1859, sida 2

mig öfver ryggen utan all barmhertighet, — precist som jag sjelf hade gjort med en ostyrig häst, mer än en gång, hemma på bygden. Denna omensklighet, som det kallades, råkade varseblifvas af några främmande; som ropade fasligt och af en polisvakt, som lade beslag både på kärran och mig, och förde mig och min husbonde inför polisen, Hur understår ni er., frågade den värde magistratspersonen, att så fräckt bryta mot lag och förordningar? Känner ingenting om lag och ordning! mumlade min husbonde. Förtjenar mitt bröd på ärligt sätt. Godt! men med hundskjuts får det icke ske, Ni pliktar ett pund sterling. Skamfullt! ropade min husbonde, Hunden är ju stark söm en åsnal : Hörde ni inte? Ni pliktar ett pundi Ett annat mål ropades upp. Min husbonde var icke vid mynt genast; hans lass togs alltså i beslag, medan han fick gå bort efter plikten; och mig lossade poliskarlen ur selen och lät mig gå fritt omkring på polisgården. Jag passade på tillfället, kröp under en körport ut på gatan och vände svansen åt min stackars husbonde och hans fruktkärra. Jag dref omkring i den ofantliga staden flera timmar, och var snart både trött och uthungrad; jag hade icke förtärt det minsta hela dagen, med undantag af litet mjölk, som jag lyckades snatta ur en öppen mjölkbytta bredvid ett lass på ett stort torg, der en mängd mjölkbud höllo til. På eftermiddagen. hade jag förirrat mig i hufvudstadens ståtliga. och aristokratiska trakter, der alla gator voro så väl rensopade från hvarenda benknota, att de utgjorde en fullkomligt ofruktbar och hopplös öcken tör en utsvulten hund, sådan som jag. Mot skymningen hade jag hunnit utom staden, och sprang nu framåt en gångstig emellan några kullar, då jag fick syn på en liten halft förfallen koja. Just när jag strök förbi henne, öppnades dörrn, och en karl visade sig i förstugan. Han tycktes öfverraskad och glad vid min åsyn; han vinkade vänligt