Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 3

mels sky, och så mycket kärlek och solsken strömmar rundt omkring mig, att jag tror att jag blir kär i gumman min på gamledar. Men jag supponerar, svärson, att bästa kärleken ligger i aktningen, och i det fallet har jag alltid velat ge er exempel hur en man bör bemöta hustrun. Jag har ständigt ärat BeateMarie som hon förtjent, och med åren — när det är qvinna som är värd att äras — tager sådant till. Detsamma säger jag åt de bägge andra unga gifta männen. Helgonbarnet skickar sig öfver all beskrifning väl. Hennes kapten, förstås, utger sig alltjemt för en hård man, den hon dock jemt virar om fingrarne som en silkesända. Han är alldeles förä!skad i landtbruket, men fan så släpphändt i trots af alla de stränghetsreglor, som han utfärdar, men sedan ängslas öfver, tills hustrun, hvilken så väl förstår sig på honom, fått tigga eller disputera sig till deras frånträdande. Då är han den lyckligaste olycklige man, som ännu fått släppa till sina grundsatser för en älfqvinnas trollmakt. Fru Emilia är lite smått afundsjuk öfver att lille Moss Ake emellanåt föredrar tant Thorborg, men jag och Hjelm förklara — med rätta, supponerar jag — att detta bevisar en fin instinkt: man kan icke nog tidigt ställa sig in,hos svärmodern. Hjelm och jag äro klippta och skurna till bolagsmän. Vi ha nu en kontorist, två bokbållare och tre gossar. Vårt hus gör betydande affärer, ock jag låter nu bygga ett fartyg till. I förtroende vill jag säga dig att jag kunnat vara engelsk och dansk konsul, om jag velat flytta till. Lysekil, men supponerar att Moss är Moss och att han icke behöfver heta konsul Moss. Helsa mitt Majblomster från er gamle välförnöjde och välbevågne fader N Moss.