Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 3

Postskriptum från Majken. Kära, dyra föräldrar! Jag begriper icke hvad för hemligheter Gudmar haft att meddela, men han behagar lägga ett papper öfver brefvets innehåll! Från mig blir i dag icke något ordentligt bygf, emedan jag så snart inträffar ... Hvilket herrligt lif på denna lilla fläck af jorden skola ej dessa månader innebära! Vi stanna — jag åtminstone — till öfver nyåret. Ack, käre gamle fader, under mitt så friska och trefnadsrika lif med min trogne befälhafvare välsignar jag dagligen min stora sjukdom och pappas stora löften! Stadslifvet ligger dock icke rätt åt mitt behag. Fru Majken i praktdrägt, negligå med hängande blommor och släpande sjal är någonting ojemförligt mindre angenämt och trefligt än mamsell Majken i sin höghalsade rock bland sina klippor, båtar och hela strandbefolkningen. Men nu kan pappa åtminstone fröjda sig åt att all grannlåten har varit sedd och utomordentligt beundrad: fru Guldbrandsson har varit smidd i-guld och bojor — men med förtjusning packar hon nu också in alltsammans för lång-liggning. Farväl, farväl...... Gudskelof att ni alla der hemma, från far och råor till gubbarne på Ufklippan, må väl! Hvad skall svärfar i kapellgården nu säga om sin gamla sköldmö — och hvad säger han om jungfru Liljedagg? Eder läpgtande och lyckliga Majken. SEBS Moss svar. , Pojke, måtte alla far dins gamle gudar, med bullaroxen och gumsen på köpet, välsigna dig för ditt kraftfulla, manliga och värdiga beslut! Pan kunde icke tiga — glädjen stårihim