Aftonbladet – 20 juni 1859, sida 3

(Insändt.) Tankar om prestbristen ooh presternas löne förhållanden. AF CLAES JOH. LJUNGSTRÖM. (Forts. fr. onsdagsbl.) Men huru göra dem burgna? — Detta är gåtan Och den gåtan är ännu olöst, ehuru mången redan sökt dess nyckel. Författaren af dessa rader vill ingalunda tillro sig hafva funnit de visas sten eller det tillfredsställande svaret på denna fråga, som med dagens ord väl må kallas en: presterskapets lifsfråga eller ock en brännande fråga. Han vill blott, äfven han (wanch io son pittore.) göra en teckning af den lilla vy, som han har; äfven han kan ur skogarnes djup, der han bor, draga ett barr till myrstacken, från sina tankars fält lemna ett bidrag till kupans innehåll. . Det kan dock sägas, att hittills har man icke gjort hvad man bordt och måhända kun nat göra för att nöjaktigt, hvarken till form eller innehåll, reda denna vigtiga sak; — och hvarföre? Jo just derföre att det yngre och lägre presterskapet i allmänhet saknat förespråkare. Presteståndets herrar riksdagsmän äro till större delen sådana, som aldrig genomgått presterskapets lägre grader, adjunktslifvet och komministraturen, och dessa kunna ursäktas för uraktlåtenheten att innerligare sörja för sina yngre och lägre ståndsbröder; och finnas andra, som fått riksdagsbetyr och som genomgått de nämde graderna, så tänka de: det är icke värre för de nuvarande ynglingarne, än det varit för oss. Då man genomgått en svårighet (så vittnar hvars och ens erfarenhet), så gläds man åt att den är förbi, och man glömmer den så småningom — och just det gör äfven mången kyrkoherde vid riksdagen, Båda dessa slagen kunna i viss mån ursäktas; men deremot, vi må icke neka det, finnas andra försoffade automater, som, änskönt de hafva sin pastoratsfullmakt på fickan, få en panisk förskräckelse och tro att det gäller deras pung, så snart det ljuder i den klockan, som väcker till tanka på adjunkter och komministrar. Sådana skaffa sig sjelfva sin dom. — Att sjelfva i riksförsamlingen föra sin talan, det göra icke de yngre och lägre presterna. Och hvarföre? Derföre att deras tillgångar medgifva dem icke att bekosta ombud; ett ombud, som också har minst fyra motkämpar. För öfrigt finnas flera exempel på den ringa vård man tagit om t. ex. komministarne. Ett, såsom man hoppas, enstaka faktum må som bevis derpå lemnas. För få tiotal sedan fanns inom ett särdeles besvärligt pastorat i Skara stift en tredje predikant, försedd med boställe på ?, mtl; tredje predikanten afskaffades, och hans göromål fördelades emellan pastor och komminister. Likaså bostället? Nej!pastor höll ensam till godo med det, och dervid förblifver det i denna stund. Visserligen förefunnos skäl till förfarandet — men skenskäl. — Att nämna hurusom pastor flerstädes sjelf förrättar vigsel m. m, som ger i kassan, men låter hr komministern fara i sjukbesök m. m., sorh intet gifver, det vore kanske mindre grannlaga samt småaktigt. Att den ene prestmannen som den andre har lön för sin möda och sin nödiga utkomst; det måste dock hvarje menniska medgifva vara nödigt, billigt, rättvist. Men huru skola ojemnheterna jemkas? Rörande adjunkterna lärer man icke kunna fordra att de af dem, som få sig platser anvisade hos komministrar, skulle-kunna erhålla särdeles högre löner. Af det föregående inses ock omöjligheten deraf, hvilken äfvenledes nedanföre visas. Men hos pastorerna skulle på de flesta ställen, om icke på alla, lönerna för adjunkterna kunna ökas, och ökas i mån af pastors inkomst vid pastoratet, hvilken inkomst åter borde stå i förhållande till den presterliga och pastorliga tjenstgöringens besvärligheter så väl i anseende till lokal som befolkning. Att i detta afseende råder en märkbar skiljaktighet, inses t. ex. deraf att inom Skara stift finnes ett pastorat ), som enligt taxeringsuppgift gifver 1847 rdr och som har en folkmängd af 1015 själar och en slät, jemn areal af nättupp lika utsträckning som egorna till pastersbostället i ett annat pastorat ) (som dock nyligen blifvit deladt), hvilket gifvit 2849 rdr, har 6858 själar och en omkrets af 12 mil, och är beläget i Tivedstrakten. — Tyvärr få vi icke fästa oss absolut vid taxeringsuppgifterna, hvars beskaffenhet flerstädes vi vilja gunstbenäget förtiga. — Emellertid vore väl rätt att pastor i det besvärligare pastoratet finge inkomster i proportion efter mödan, och hans adjunkt likaledes-lön i samma förhållande. . Låt derföre adjunkterna år efter år, eller efter hand få, med tiden mera vunnen öfning i embetet, mera verksamhet och med denna åter mera lön och sålunda dermed mera tillfälle, genom de bättre löneförmånerna, att vinna förkofran i kunskap genom inköp af böcker, samt derjemte en med hvarje år ljusare utsigt åt sin framtid. Adjunkternas flyttning, som väl äfven nu sker, men för mången för ofta, för mången, med hänsyn till nytta att lära känna och kännas, för sällan, och merändels ogerna, skedde då med glädje, och på en tid af 10 eller 12 år skulle 6 eller 8 platser kunna innehafvas, men med så pass långt vistande på hvarje ställe, att kännedom om hvarjehanda förhållanden medhunnes att inhemta, hvarigenom ej blott gagn kunde vinnas för blifvande befordran, för så vidt den skall förblifva på närvarande merändels linkande ben och podagerfulla fötter, utan ock, hvad dyrbarare är, vinnas en rikare lefnadserfarenbet, hvilken för presten och hans embete äro af ovärderlig nytta. Beträffande komministrarnes löner har man sett flera förslager till deras upphjelpande. Att de behöfva upphjelpas, det har man då ändtligen någotsånär allmänt funnit. Somliga förmena att detta bör ske genom. bidrag af staten, andra genom bidrag af församlingarne, andra genom bidrag af pastorerna, andra genom bidrag både af staten och församlingarne, andra genom bidrag af både stat, församling Py ) Rackeby. ) Undenäs. ;