Aftonbladet – 18 juni 1859, sida 3

Hofpredikanten Angeldorff och Broby kyrkas räkenskaper. För några veckor sedan lät hofpredikanten Angeldorft tillställa redaktionen en längre uppsats, hvilken tycktes gå ut på att ställs hans i kammarrätten beifrade förfarande med Broby kyrkas medel uti en för honom ljusare dager. Då emellertid uppsatsen befanns hållen i en ytterst rå ton, i intet fall erinrande om den milda lära br hofpredikanten bör predika; och derjemte späckad med grofva och obestyrkta tillmälen mot kammarrätten, som vågat på br hofpredikanten tillimpa gällande författningar, så fästade vi hans härvarande ombuds uppmärksamhet på nödvändigheten, för hr Angeldorffs egen skull, att uppsatsen blef så korrigerad, att den icke alltför mycket nedsatte hans anseende. Ombudet återtog då uppsatsen och har gjort sig mycken möda att medelst åtskilliga uteslutningar hyfsa densamma. Huru ockatind den varit i sitt primitiva skick torde dock läsaren lätteligen kunna gissa sig till vid granskningen af hvad den nu innehåller. Till Redaktionen af Aftonbladet. Oförmodligen måste Aftonbladet i min ringa person begynt se något slags farlig framtidsman, då det begynt taga mitt embetsmannarykte om hand och aktat det värdigt att konsumeras. bredvid Ola Månssons. Aftonbladet kan dock vara lugnt; jag tänker hädanefter som hittills icke göra något farligare, än då och då anställa ett och annat ströftåg in på Aftonbladets stora betesmark, och deraf har bladet, som bekant är, hvarken någon skada eller fara. Men då Aftonbladet visat mig denna uppmärksamhet, hoppas jag att bladet ioke har något emot att jag också får försvara mig (om än det blott sker med de små stilarne, då anfallen ske med de stora), ehuru någon af mina Stockholmsvänner redan gjort det i mitt ställe så grundligt, att jag icke har mycket att tillägga. Jag kan icke föreställa mig att Aftonbladet, då det snart sagdt ställt mig på gränsen att böra afsättas för ett skriffel, hvartill jag, noga räknadt, icke en gång är skuld, lägger mitt försvar i ;korgen, såsom det skett en gång förut, blott med ett par ord averterande att det ankommit, utan låter mig njuta min försvarsrätt till godo, om ock i någon vrå på de allra sista spalterna och med de aldra minsta petitstilarne. Jag kan försäkra Aftonbladet att det blir läst ändå. Det låter nästan på Aftonbladet, som skulle det vilja låta förstå, att jag begått det ifrågavarande skriffelet i den nu af Aftonbladet. upprörda kyrkoräkningshistorien från mitt första embetsår i Broby 1853 med vett och vilja, för att sätta den kongl. kammarrätten, hvars talang att sila myggor m. m, fr så allmänt bekant, ett litet prof. Men denna misstanke är ogrundad. Jag är af gammalt en allt för konungsk och devouerad man, att jag skulle våga visa sjelfva den kongl. räknekammaren en så uppenbar missaktning. Jag får således kännas vid att jag kan af ett felskrifvet original göra en korrekt afskrift, och likaledes derifrån en korrekt utskrift, utan att varseblifva felet, jag som andra. Nar ett skrifsel tydligen kan förutses kosta enom 160 rdr bko, så snart det varseblifves af de båda revisionsverk, hvilkas skärseld en skånsk kyrkoräkning har att genomgå, så gör ingen det gerna med fit, ty om man än kunde hafva någon utsigt att kongl. kammarrättons öfverrevisionsdepartemnnt är en bonus Homerus,, hvilket dock icke är så alldeles att lita på, så har man deremöt allsingen säkerhet på att icke landskontoret skall sticka detsamma anmärkningen i hän: derna. Och då är man i alla fall fast,