Aftonbladet – 17 juni 1859, sida 3

nes bön värd något afseende... Hviskande tillade-hon: Du: vilb ieke bryta det löftet, som du gaf mig att jag efter detta skulle betyda något för dig! O; min vän, min vän, jag skulle icke nu bära den smärtan att se mig föraktad.s : En ryckning gick genom Moss hela varelse. Hans hustru hade lutat sig så nära intill honom att en tår fuktade hans kinl Det var någonting: högt och oförklarligt i allt. detta. Han såg nu hos henne samma besjälade uttryck som hon haft då om natten, när hon, offrande , all egen smärta, lofvat att aldrig lemna horom ensam i sorgen. Beate-Marie... tullkammarn... slägt med tullkammarn:.. Men den natten glömmer jag aldrig — nej, Beate-Marie, Hustruy aldrig i lifvet! Och om du icke haft någon makt på tjugofem år, så ta mig fan skall du icke nu R det... Herr kontrollör... fru kontrollörska... Tacka icke mig... Behagar bror lysa om söndag? Fu sorl af jublande glädje brusade omkring Moss. Nk Kapellpredikanten och hans gamle vän lågo än en gång i hvarandras armar. . -. Än Gudmar och jag, Pappal ropade Majken. aJaba ja, Gudmar och du... Nå, kom hit då, så får jag väl omfamna — tullkammarn. 19 KAPITLET. Nya firmans första dag. ter röto höststormarna kring den gammla Bottuafjorden. Men det skedde med en viss miskundsamhet, liksom för att icke störa den höga och glänsande lycka, som iallt rikare skiftningar Slagit ut inom Svartskärs murar. Den 2 Oktober randades under huslig ångest och såg en mans vilda förtviflan, som