Aftonbladet – 17 juni 1859, sida 3

Jen suck, men dessa klickar, om hvilka jag förut ta lat och som kunna röra en ända in i själen. En stackars böhmisk soldat, stödd mot en af hu sets pelare, rosslade med halfslutna ögon; han rörde Tfingrarne på detta oroliga och konvulsiviska sätt, som I man bemärker hos dem hvilka ära nära döden. 4; Emellertid gingo och kommo stabsofficerare under Istor brådska. Marskalk Baraguay dHilliers satt dvid hörnet af en förfallen lada, öfvervakande sina divisioners öfvergång; en pluton af hundragardet var dtill häst med dragna sablar. Regementena trängdes Jpå Buffalorabron. Det afstånd ,som skiljer Ticino från Buffalora, är I ungefär lika med afståndet mellan San Martino och aämnde flod; Det är endast terrängens bessaffenhet som icke är densamma. En chausså leder från stranden under-en i början svag, men sedan starkare sluttning upp till byn, som försvaras af en djup kanal, öfver hvilken en bro är slagen. En annan bro är slagen öfver en bäck i sjelfva byn. Den sluttning som förenar Buffalora med stranden slutar med en träskartad mark, öfver hvilken chaussån går på en stark utfyllning af jord och s DN. Längst uppe på höjden ligger på ena sidan t huset, hvilket man igenkänner på dess pelarrad, och på den andra ett slags värdshus. Lögg röda tegelstenstak på husen och öfverdrag fälten ed grönskande säd, och landskapet är färdigt. Eh rand af kiselsten och sand äfvensom vattenpölar kanta Ticinos stränder och bidraga att vidga dess fåra. Landet längre bort är flackt, med denna gröna milanesiska horisont, uti hvilken man ser de höga chaussterna så småningom försvinna. Hela slätten är kuperad af häckar och vattendrag och följaktligen nära nog otillgänglig för artilleri och kavalleri, hvilkas kanoner och hästar mötas af risåkrar och ängar, satta under vatten. Det var på den chausså, som leder från Buffalorabron, som våra bataljoner, kastande sig öfver på venstra -Tieinostranden, skulle närma sig byn, hvarest 30,000 österrikare voro förlagda med ett talrikt artilleri. ; Det var der som de tre grenadierregementena och sardeszuavernas regemente underhöllo striden i fyra timmars tid ech general Clerc föll, efter att hafva sex gånger fört sin brigad till anfall mot byn. Elden decimerade denna handfull af tappra, då marskalk Canrobert anlände i språngmarsch med en livision, samt derefter general Niel och slutligen geoeral Mac Mahon. Österrikarne blefvo ecraserade och måste öfvergifva alla sina positioner, lemnande iusentals lik på slagfältet och 6000 fångar i fiendens ränder. Så snart man passerat San Martinobron och beräder de höjder, som dagen förutinnehafts af Zobels och Lichtensteins divisioner, hvilka tillhöra 2:dra och 7:de armåkåren, kunde man tydligen urskilja spåren efter striden, Alla offren för detta mördande anfall voro ännu cke begrafma. Man fann här och der ett stort antal lik, liggande i dessa förfärliga ställningar, ssom löden gifver dem hon öfverraskar; några utsträckta oå ryggen med armarne i kors; andra ihopkrupna ned ansigtet i gräset, händerna knutna och fulla ned jord, somliga oigenkännliga, krossade af ett drufhagelskott eller en kanonkula. På en sluttning lågo 7 eller 8 fallna zuaver, omgifna af 50 österrikare; deras bajonetter voro krökta. Vid foten af ett träd låg en död officer med händerna -hopknäppta öfver bröstet, lik dessa statyer man ser på grafvarne. Han hade ett rödt hål midt i pannan. Sårade grenadierer spatserade omkring iklädda hvita 5fverrockar med gröna eller blå kragar. Det hade varit nödvändigt att utbyta deras trasiga kapotter. Samma trängsel och förstörelse, som man märkt vid San Martino, återfanns äfven vid Buffalora; icke ett hus, icke en sal i stationens bygnader som ej blifvit tagen i anspråk för förvarande af fångar eler för de sårades vård. 3200 österrikare väntade onu det ögonblick då de skulle föras till Novsra. Somliga buro trekantiga hattar af vaxduk, på hvilka lyste de tyrolska jagarnes valdthorn i koppar; andra hade ungrarnes långa ljusröda mustacher. Alla visade en lugn och stolt hållning. Ett ord i förbigående om de soldater, som kastade sig ned på marken och bortkastade sina gevär vid zuavernas åsyn. De voro nästan barn: lombarder, ryckta från sina hem för att kämpa under de afskydda fanorna.. Tyskarne, mährarne; böbmarne och slavonerna, österrikiska kronans egentliga soldater, hafva tappert uppfyllt sin pligt; de veta att beslutsamt trotsa döden: -Fråga blott dem, som sammandrabbat. med dem på Buffaloravägen. Man bör icke nedsätta en armå, som mätt sig med gardet, med Afrikas gamla trupper. På vägen mötte man, som sagdt är, många fångar; en del skrattade och pratade; på tungomålet igenkände man italienarne; om man erbjudit dem friheten, skulle de icke velat begagna sig af anbudet. Andra marscherade tysta, iklädda långa, mörkgråa kapotter, som räckte ända ned till knävecket. Deras smidiga och muskulösa ben voro omslutna af tätt åtsittande himmelsblå pantalonger. En af våra journalister, som förstod tyska, ställde några frågor till dem; de voro alla ungråre, Man skulle inte ha tagit oss, om vi inte velat det, sade de; vi upphörde att slåss, emedan vi hata österrikarne lika mycket som fransmännen afsky dem... Tro dock icke att man tagit oss till fånga. — Vi hafva gjort kriget 18481 Det var omöjligt att upptäcka det minsta spår till skryt i detta språk. Det utsades helt enket med sanningens tonvigt. Låt mig säga er hvad krigslagen föreskrifver om en fångkonvoj under marsch. En pluton soldater öppnar tåget, en annan slutar det, här och der på sidorna marschera hundra soldater, en och en, på något afstånd från hvarandra, alla med laddade gevär. En officer, kapten eller löjtnant, allt efter konvojens vigt, har befälet öfver eskorten. Om -en fånge söker att fly, dödar man honom på stället utan vidare omständigheter; man dödar honom äfver om han nekar att marschera vidare, såvida han icke är utmattad. Om man sammanstöter med en fiendtlig trupp, som gör min af att anfalla, erhålla fångarne befallning att lägga sig på marken: Om någon försöker att förena sig med sina kamrater, krossar man hans hufvud. Elden börjar äfven vid minsta tecket till myteri. Häraf kan man förstå, huru en hand full folk kan konvojeraett ganska. stort antal fångar.; Den konvoj jag mötte, som bestod af icke mindre än 1250 fångar, hade till eskort inalles 60 soldater. Vid deras ankomst till Novara; der en omätlig folkmängd väntade dem (det var en söndag). svängde lombarderna, som voro i spetsen för kolonnen, muntert sina mössor. De sågo upp mot fönstren och ropade: E viva VItalia, E viva la Francia! Ungrarne yttrade ingenting. Tyskarne voro nedslagna. : De hvisslingar, som väckte min bedröfyelse i Vercelli, hörde jag icke i Novara: Det finnes icke ord för att uttrycka våra soldaters raskhet och ståndaktighet; de hafva i striden visat. prof på de högsta militäriska egenskaper, ihärdighet och kraft i anfall. Österrikarne veta att skickligt dölja sitt antal genom att draga fördel af den tillfälliga terrängen: skogsdungar, sädesfält, -lefvande häckar vid kanten af en graf. Det är på detta sätt som gardesgrenadiererna, hvilka i början endast trodde sig hafva att göra med ett avantgarde, plötsligen befunno sig gent emot demaskerade batterier och öfverlägsna krafter. leneral Mellinet har förhållit sig som en hielte