Aftonbladet – 17 juni 1859, sida 2

SE FRE P ES Ges 1 ANA ER NSP NRA BANA AASE ERAN eltogo. Den del af Westerbottens fältjägarekår, som lifvit kommenderad till öfningslägret, anlände it i går tidigt på morgonen. — Samtliga till öfningslägret å Ladugårdsärdet hitkommenderade trupper hafva i dag å f. m. inryekt i läger. Utmed Djurgårdsrunnsviken mellan Källbagen och Djurgårdsrunn ligga norska skarpskyttekompaniet, sapjörkompaniet, lifregementets grenadierer, Weterbottens fältjägare och Smålands grenadierataljon. Uti det fordna lifbeväringslägret igga en bataljon af Nerikes regemente och at rt vise a Vorrbottens fältjägare, och straxt hitom för: ådsbygnaderna hafva kadetterna tältat. Uti storängen ligga Uplands dragoner och i Linlareängen Westmanlands regemente. Kronprinsen, hvilken jemte prins Oscar utlyttat till borgen å Drottningberget, har på . m. mottagit trupperna, hvilka i morgon komma att börja sina öfningar. — Innevarande års första beväringsklass ar i dag efter slutad exercis hemförlofvats. Jen andra klassen, eller de som exercerade örlidet år, kommer att inryckailägret nästa msdag och blir förlagd iläger invid vägen rån Djurgårdsbrunn. — I hufvudstaden och dess grannskap föll dag på morgonen ett ganska ymnigt regn. — Från Helsingborg skrifves i ÖresundsPosten den 10 dennes: Grosshandlaren hr L. J. Hjerta hitkom i går från n utrikes resa. På aftonen uppvaktades han af en lel utaf stadens invånare med vivat och sång, hvarid en af stadens borgare, hr skomakaremästaren Schultz, i väl valda ordalag tackade hr Hjerta för hans verksamhet i frihetens tjenst. — Från prestmötet i Weziö berättar Weziöbladet: Prestmötet börjades den 7 dennes. Det närmare ceremonielet är i särskilt tryck tillkännågifvet. Pro sten Almquists betraktelser, som upptogo förhandlinsarne nästan hela första och förmiddagen af andra prestmötesdagen, gåfvo anledning till en jemn och underhållande diskussion, som vid flera tillfällen var ganska intressant. Bland talarne härvid märktes i första rummet kontraktsprosten E. Bexell, som med liflighet och lärdom opponerade mot de satser, som preses framställt, vidare lektorn doktor Norbeck, prostarne Melander och Palmlund, lektor Andersson, kyrkoherden Svalander, komministrarne Dahlstedt, Rosengren m. fl. På e. m. höll prosten C. H. Ståhl ett särdeles vackert minnestal öfver framl. biskop Tegnår. På andra prestmötesdagens eftermiddag lemnade biskopen en ganska intressant skildring ej blott af förändringarne i stiftet sedan sista prestmötet, utan jemväl af den kyrkliga literaturens och lagstiftningens företeelser under samma tid. Tredje dagen användes till diskussion öfver de frågor, som biskopen till öfverläggning framställt, hvarvid flera för presterskapet hedrande beslut fattades. I allmänhet är att anmärka, att mötet utmärkt sig för mycket lugn och sans och lemnat vittnesbörd om den upplysta och samdrägtiga anda, :som alltid tillhört detta stifts presterskap — Från Malmö skrifves den 11 dennes: I Lund utbröt i dag på morgonen en stark eldsvåda, som härjade i flera timmar ganska våldsamt. Elden utbröt på Helgonabacken i de ladugårdsbyggnader, som tillhöra biskopens böställe, och af hvilka alla, utom de solida yttermurarne, lades i aska. Af en stark storm fördes elden från brinnande halmstackar och halmtak tvärtöfver en vidsträckt åker och antände ett icke ringa antal små, med halmtak betäckta hus, som lågo invid landsvägen vid norra infarten, hvarefter elden spridde till handlandan Lundboms gård, dervid alla uthusen nedbrunno och derjemte, som det berättas, ett brädlager på 2000 tolfter.. Den skada som åstadkommits är ganska betydlig. —— — Följande svåra olyckshändelse berättas i Östgötha Correspondenten: Den 1 innevarande Juni, kl. 2—3 e. m., tilldrog sig inom Malexanders församling af Östergötland och Ydre härad en fasaväckande och till sina följder högst beklaglig olyckshändelse, då genom hagel, stora som mindre äpplen, under orkanlik storm, åska och störtskurar, den vackra och lofvande råggrödan totalt förstördes, och utsådd vårsäd och potatis till mer än hälften skadades vid 12 större och mindre gårdar och 13 torp, hvarigenom 30 hemmansinnehafvare och torpare lidit en fruktansvärd förlust och de fleste, såframt ej understöd kan erhållas, helt och hållet beröfvats vilkoren för sin bergning under den närmaste framtiden. Den 6 dennes undersöktes och värderades den skedda skadan af dertill vid sockenstämma valde, trovärdige och opartiske socknemän, då vid frälsehemmanet Bränna ännu till göpental återfunnos Hagel i den nersköljda och sammanförda åkerjorden, stora som vanliga hasselnötter och så hårda, att de vid våldsamt slående mot stenar ej söndergiogo. Den skedda förlusten — för mången af det egentligaste han egde — uppskattas, efter mycket låg beräkning, till omkring 9,000 rår; detta blott för den tillintetgjorda rågen, den mer än till sin halfva afkastning skadade vårsäden och för den till väsentlig del förstörda höfångsten å några gårdstomter, på hvilka blott funnos förödelsens spår inågot, som mycket liknade kortskuren hackelse, den enda qvarlefvan af det förut öfver en half aln långa gräset. Men utom dessa stora förluster, tillskyndades genom olyckshändelsen de deraf lidande andra och flera, som ej i något värdi upptogos och hvaraf en del aldrig kan ersättas. Sålunda befunnos nästan alla fönsterrutor utslagna på den för ovädret utsatta sidan af boningshusen, ängsvallen i alla sluttningar beröfvad sin grönska och genomfårad, som af öfvergången harfning, och — det värsta af allt — den bästa matjorden å alla sluttande, vårsådda åkrar bortförd till nedom liggande ängsoch betesmarker, der den. i mindre partier på tusende ställen aldrig kan uppsamlas och återföras. till de ursprungliga platserna. Vid hemmanet Ekeberg har ett formligt jordskred sålunda skett, och der boende hemmansinnehafvare finna nu sin bästa och mesta mulljord begrafven i sjön Sommen. — Hjertslitande var att skåda, huru de arma menniskorna, fattiga brukareoch torparefamiljer, under en ångest, gränsande till förtviflan, hvarom blickar och åtbörder tillräckligt vittnade, sökte med räfsor hopsamla ett hvitnadt och till jorden sammanslaget ämne, liknande gammal, förlegad halm — enda qvarlefvan af årets rågskörd — från sina större och mindre tegar, der förhoppningen under fattigdom och försakelser dock förut lättat många flydda dagars mödor, Vid anblicken derjemte af de härjade boningarne, med för fönstren spikade brädlappar, och af den omgifvande, till hälften aflöfvade björkskogen, der vinden ej mera hördes angenämt och melodiskt, som .om sommaren, greps man ovilkorligen och hemskt af denna talande och fullständiga tafla af hösten, hösten i naturen och — menniskohjertat, Den, som läser denna matta, men i hvårje ord. sanningsenliga framställning om en beklagansvärd olycka, som drabbat till en stor