Aftonbladet – 15 juni 1859, sida 3

fald; han har icke tillgångar att i litterärt afseende kunna, hvad man kallar, följa med sin tid, och känner alltså icke de frågor för dagen, sön förehafvas, detta gör honom tyst; han har icke råd att varå annorlunda än tarfligt, ofta torftigt klädd, man ser på hans yta, såsom (vi måste medgifva. det) mången af vår tid gör, och kanske i mjugg ler åt densamma; detta gör honom skygg; han kan icke va ra med i verlder, detta gör honom tafatt: — hans umngängeston blir trög, hans later stela, bans ordförråd kargt, och hans verld blir inom honom sjelf; ej i dess stora ädla bemärkelse, utan i dess lägre, då tankens horizont inskränkes, lefnadsåskådningens vyer minskas och ensidigheten bosätter sig i den mångsidiga bildningens kamrar. Bevisen härpå äro ej sällsynta, de ligga i dagen äfven hos mången gammal prest, som vid tal om förändringar t. o. m. just af nu nämda förhållanden liknar en bikupa, den man stör i sin sömn. — Gör derföre äfven de yngre och lägre presterna burgna; och prestbristen skall upphöra, och kyrka och stat skola derigenom knnna påräkna mera gagn af dessa sina söner. : (Forts. följer.)