Aftonbladet – 10 juni 1859, sida 3

Hör, sade Holt, jag vill säga er något — jag tror icke att det kommer af ånger, ej heller derföre att jag icke vidare sjelf kan begagna min hemlighet, utan derföre att jag hos er funnit någonting mera menskligt än hos andra menniskor. Hvad menar usi? På Hafsfruskäret finnes en grotta ... På Hafsfruskäret... Ah, utropade Gudmar, för hvilken ett ljus nu hastigt uppgick, det var då er som Ragnar landsatte-... Det är då hos honom, den uslingen, ni sedan alltjemt varit gömd ? Nej, det svär jag, och ni må tro mig, att jag det icke varit! Troligen återkom väl Ragnar sedan till skäret, men jag var då borta. Under den ohyggliga natt, jag tillbragte der, kom jag både i och ur vattnet utan att kunna redogöra för hur någotdera tillgick, Räddad af en båt från södra skärgården, for jag derifrån till Göteborg, der jag uppehöll mig tills för nägra dagar sedan ... Ni känner afsigien med mitt besök här. Jag ville se henne — jag har sett henne. Det är nu slut: mina angelägenheter äro uppgjorda. Gudmar teg. Kärlekens galenskap kunde ban nog begripa, Jagsade et, återtog Holt, att jag ville meddela er något ... I grottan, på högra sidan, finnes på tredje afsatsen nediftån en lång djup urhålkning, fylld med stenar. Der ligga de af mig tagna penningarne. Knappt en styfver. är rörd. Jag frånsäger mig dem helt och hållet och anförtror åt er att återlemna dem, Tack ... jag lyckönskar er till den handlingen, sätter värde på uppdraget och skall utföra det med glädje. Nu återkom främlingsfiskaren. En lykta, som han medfört, upplyste den tysta platsen, Pörren till sjöboden öppnades ... Den olyck