Aftonbladet – 9 juni 1859, sida 2

herr patron! Der hade händt sådana förfasliga saker, att det inte var reson påt, men. ingen hade blifvit klok på hvad det var... Det står väl i brefvena.n Moss hade knappt nog fattning attaflägsna drängen och bryta brefven. Han började med Hjelms: Käraste farbror! Om icke Gud nu styr farbrors hjerta och tankar till det mål, som här är nödvändigast, så törs jag knappt tänka på hvad det blir af. Hemkommen för några timmar sedan, fann jag sådana tilldragelser hafva egt rum, attjag icke vet huru jag skall känna mig tacksam nog mot den Högste derför att min hustru är vid lif och helsa... Men icke nu mer om detta — i bref. Se här hvad som vrörer farbror enskilt. Majkens långvariga afmattande feber har nu, sedan hon blifvit funnen djupt afsvimmad, utan att vi dertill känna orsaken, hastigt utvecklat sig i en häftig yrsel. Doktorn, som kom två timmar: efter mig, har ej gifvit namn åt sjukdomen, men han förklarar att tillståne det är högligen betänkligt och att afgörandet icke blir länge fördröjdt. Kan farbror: under dessa omständigheter ha känslor för harm och fiendskap? O, käraste farbror, tänk på att det finnes en plats, der vägarne säkrare mötas än på någon annan: vid sjuksängen elter dödssängen.... Och hvar mötas de oftare? Hvar, om icke der, tystnår afvogheten, hatet, afskyn och alla dessa vilda och onda lidelser, som stå der utanföre. När händerna förenas öfver en sådan plats, förenas också de hjertan, som bårdast stridt. Gemensam förtviflan är den starkaste föreningslänken. Hvem minnes en fiende, då han står bredvid det läger, der hans. jordiska goda hvilar! Jag vågar ej säga mera, men hoppas att dessa ord skola tränga till. farbro:s själ. Men göra de det ej, skulle något så onaturligt tänkas att farbror ville förbjuda den arme unge mannen, som är en stum -bild af tröstlös sorg, att få se och vara nära sin jor