Aftonbladet – 9 juni 1859, sida 2

oldater, som skulle följa honom ända till helvet. t, om det funnes någon väg dit. De komma marscherande så lätta och lediga som unga flickor, och de slåss som lejon. Deras förposter ligga vid Po. Från Puntecufone till Casei går vägen öfver en slätt, här och der genomskuren af vattendrag; aldrig har jag sett så vackra sädesåkrar eller-säden så hög, men på gångstigarne ingen menniska, och på slätten ingen, utom -på bestämda mellanrum bakom ett träd, i hörnet af. en häck en utpost, som spejar i fjerran, och sedermera här och der små-posteringar, som medelst flodstranden.stå i förbindelse med högqvarteret, samt stora fältvakter, skyddade af kompanier och bataljoner, hvilka äro förlagda i bondgårdarne eller bivuakera i tält. Sädesåkrar eller fördjupningår i terrängen dölja och betäcka dessa posteringar och utposter. . Mån hör hvarken några, rop. eller. ragon sång, Det är kriget med. hela: sin verksamhet. Om man vandrar. längre framåt, på.en väg mellsn vinrankor och pilar, får: man .se Poflodens gyttjiga vatten, På denna sidan vincennerjägarne, der bor a tyrolarne. ; Det är ett afstånd af knappt 8 kilometres frin Casei till Voghera. Efter en snabb färd är man framme i dennå stad. Ståtliga kastianjeträd kasta sin täta skugga vid stadsporten. Det är omöjligt att taga ett steg på stadens: gator utan att stöta på trettio soldater. Zuaverna af 2:dra regementet hafva upprest sina verkstäder och marketenterier under portikerna vid det stora torget... Regementen: tåga bort, andra. anlända, sqvadroner. komma,.. batterier tåga förbi; det är ett charivari af trumpeter och trummor. --General Mac. Mahon. har sitt högqvarter i Voghera. Man igenkänner snart det palats, han bebor, på mängden . af vakter samt ordonnanser som komma och gå. -Från Voghera till Montebello är det ungefär :en -halftimmas väg. Vi skola följas åt dit. I ett gatbörn hejdas jag af ett åkdon med två hästar. Jag betraktar det. Det var general Beurets vagn. Hans namn stod skrifvet på vagnskorgen.: Man hörde glas klinga; det var tjugo officerare, som togo sin absinth på ett närbeläget cafb. Kriget Har sina märkvärdiga sammanträffanden: Tron ej, att Voghera är en stad utan betydenhet; män räknar der 14,000 invånare och dess gator upplysas med gas. Landet rundt omkring är herrligt; det liknar en trädgård. Österrikarne hafva hållit till der temligen länge, och det finner jag ganska begripligt. Jag kommer här in på ett ömtåligt kapitel, men jag vågar ändock försöket... Man har sagt er, och äfven jag bland. andra, med: förlitände: på jämmerfulla berättelser, att österrikarne sköflat landet och plundrat städerna. Nan är genast färdig att rysa af medömkan: När man inträder i Voghera, nödgas man olyckligtvis, nej lyckligtvis, qväfva sin rörelse. Voghera mår frige Fruntimren småle till och med ganska artigt. När man gjort ett misstag, om också oskyldigtvis, måste man. veta att erkänna det. En resande är alltid nyfiken, det tillhör honom. Jag inträdde på några källare och 4 åtskilliga hus. Spegelglasen furinos-qvar i sina ramar, muren på kaminerna och omhängena kring sängarna; ingenting var sönderslaget, ingenting sönderrifvet; fickuren lågo helt makligt i sina ursprungliga fickor, och intet enda finger hade förloråt de ringar, som det burit före invasionen, Jagmåste också bekänna, att skomakarne ganska riktigt hafva stöflor i sina bodar och lärftskramhandlarne, skjortor på sina hyllor. Ingen var sorgklädd. Men, invänder man måhända, än reqvisitionerna,kontributionerna, utpressningarna och Kkrigspålagorna då? Ack, förlåt mig; krig är krig. Man har: tagit oxar och får, det är klart, man har inqvarterat och låtit bespisa soldaten, man har konfiskerat regeringens pehbningar. Men alla länders militära reglementen och lagar: förutsätta detta, och, som de förutsätta det, autorisera de det. Jag har frågat invånarne i Casei, i Pontecurone, i Tortona, i Voghera, och litet hvarstädes i bondgårdarne. Ingenstädes har jag funnit några spår af våldsamheter. Inga landtgårdar uppbrända, inga trädgårdar plundrade, inga åkrar sköflade, inga rykande ruiner, med ett. ord ingenting af hvad som berättats. Resan förlorar otvifvelaktigt derigenom en pittoresk sida; men hvem kan väl hjelpa det? Detta hindrar dock ej staden från att vara från topp till tå beklädd med trefärgade sardinska och franska flaggor. Intet enda hus sakna sådana. Möjligen skulle man dock, om man anställde en noggrann undersökning, i någon vrå påträffa andra medde österrikiska färgerna och dena tvehöfdade svarta örnen. Detta var hvad som hände några zuaver, hvilka genomsnokade den vind, der man hade inhyst dem, I sin vrede ville de med flaggan, som säkerligen fjorton. dagar förut svajat vid fönstret, ge husets egare en lämplig tillrättavisning;-.man hade. icke liten möda att få dem att begripa; att en egare allestädes-är en egare. Jag medger;att dennes beteende icke varit synnerligen hjeltemodigt.. Men -om det funnes, Muciv Scaevol i mängd; så skulle vi ej i skolan höra så myeket talas om den förste med detta namn. Längs Pos stränder hvimlar det franska och österrikiska utposter. Man bevakar hvarandra från morgon till afton och från afton till morgon, och man beskjuter hvarandra då och då tvärt. öfver floden. Med hvilket tålamod ligger man ej nedhukad bakom en mur eller en-buske, för att få sigte på en tschakå, en ryttare, med ett ord en skottafla! Så snart fienden visar sig, brinner skottet af och-kulan hviner. Våra skarpskyctar kalla denna öfring att slårkäglor. Icke förty göra de rättvisa åt sina motståndare. Om man talar om tyrolarne med dem, stryka de sina mutstascher och ta på sig en barsk uppsyn: Tyrolarens, säga de, skjuter rätt bra.Derefter tillägga de dock med en grimas: Han skjuter rätt bra, det är sant, men han begagnar gaffel.Såsom man vet, hafva de tyrolska jägarne verkligen. bland sina -munderingspersedlar : en liten gaffel, hvarpå de stöda studsarens pipa. De taga länge sigte och skjuta på en menniska, såsom de skjuta på en stenbock. Memoir för gårdagen. Om det är den schweiziska öfversten Bontemps, eller hvem det eljest är, som författar