Aftonbladet – 8 juni 1859, sida 2

Gubben har icke vidare hörts utaf. Han reste tyvärr på allvar. Än en gång: skrif som en klok man till en älskad qvinna, den han bör skona! Ermilia, som vet mycket mer än jag, uppmanar dig äfven härtill. Vänskap och tillgifvenhet. Hjelm. 13 KAPITLET. Skuggan kroppen ooh själen. Under hemsökelsens dagar står menniskan i förhållande till tiden i en stundom tvåfaldig Tondskap ä ä en ena uttryckes i denna föraktliga glömska, som gör att tiden med alla dess stadigvarande vedervärdigheter och småaktigheter alldeles icke existerar. Den får nedsjunka i i sin graf dag efter dag, utan att den trötte och sjuke vet att han har en dag mindre qvar. Den andra, den verksamma fiendskapen, består i ett evigt jäktande på tiden. Man ser den sinnessjukes ögon snart sagdt fastväxa vid. klockan för att med girighet följa hvarje sekunds omätligt långsamma framskridande ... En sekund, hvad betyder den i tidräkningen! Likväl annoteras den af själen, hvilken följer ögonen lika noga som en inkasserad vinst; och affärsmannen, hvilken gör sina verldsliga beräkningar i stor skala, kan icke följa sitt lotterispel med uppmärksammare blick, än den sjuka själen följer hoppet att göra en ny vinst i en ny fattig sekund ... och så växa sekunderna till minut och minuterna till qvarten, tills det slutligen blir det stora talet af — en hel timma. Den, som något så när känner till dessa slags kalkyler, torde nog äfven känna att de vanligen åtföljas af en förtorkande hetta, hvilken spri