Aftonbladet – 8 juni 1859, sida 2

iug IX den 16 Juni 1846, är en man, gam-jt al i-förtid, kortvext,-fetlagd, med en sjuk-lc g hy öchvostadig helsa.Hans faderligt goda ven sömnaktiga uppsyn uttrycker välvilja och ötthet, men icke den ringaste värdighet. Greorius XVI, så fu öch rödnästham än vary gde likväl ett visst uttryck af höghet, som ans-efterträdarehelt och hållet saknar. Pius X. tager sig ej! synnerligt väl ut vid de stora eremonier, som tillhöra den katolska gudsensten. Troende, som kommit från fjerran inder för att se hans helighet hålla messa, ro föga uppbygda af att se honom, omsväfad af rökelsernas blåaktiga ånga, taga sig en ris snus: Han tror på Gud. Han är icke blott en od kristen, utan derjemte någonting ännu ner. I sin entusiasm för jungfru Maria har an uppfunnit en onyttig dogm, och uppfört tt -afskyvärdt monument, som vanställer P:azza le Spagna... Hans seder äro rena, och haall-li id varit det, äfven i ungdomsåren — en dygd: cke ovanlig bland vårt yngre presterskap, men om anses nästan för ett underverk på andra idan om Alperna. Hans karakter är samnansatt af fromhet, välvilja, svaghet och envishet, jemte en viss långsinthet, som då och lå sticker fram. Han ger välsignelsen med nycken salfvelse, men har svårt att förlåta. Han är en god prest, men en högst medelnåttig regent. Hans talanger, som ansågos ofva så mycket, och på hvilka .verlden blet så grymt bedragen, äro. vid närmare skärskålande föga ovanhga. Det är svårt att bli öfvertygad om hans ofelbarhet. Han är lika skunnig som andra italienska kardinaler, ehuru van uttrycker sig temligen väl på franska. Kardinal Antonelli är 53 år gammal; men innu ung till utseendet. Han är smärt och senfull, samt har en bergsbos kraftiga helsa. Hans breda panna öch strålande ögon; hans irnnäsa och hela den öfre delen af hans ansigte eger någonting utmärkt. En stråle af ritelligens upplyser hans svartmuskiga och nästan moriska anletsdrag. Men: den nedhänzsande underkäken, de långa tänderna och de jocka läpparne förråda de gröfsta lystnader, ch tillkännagifva den vilda stam, från hvilken premierministern utgått. Lika hatad af alla samhällsklasser, är Antonelli den enda man i Rom, om hvilken ingen meningsskiljsktighet är rådande. De som: känna honom närmare, man och qvinna, instämma deruti, utt ban förer ett lustigt lif. Han skulle vara len lyckligaste menniska i verlden, om han blott sluppe det besväret att geaudiens hvarje morgon. och narra diplomaterna alla timmar på dagen. Hans anspråk äro enkla. En röd sammetstalar, obegränsad makt, en ofantlig förmögenhet, ett europeiskt rykte och alla möjliga nöjen — detta är nog för hans tärfliga vanor. Denne lycklige dödlige har en enda svaghet, men som är ganska naturlig. Han fruktar döden. Han reser aldrig ut utan itt iakttaga de största försigtighetsmått. Hans hästar galoppera genom gatorna, och man få ta sig noga till vara att ej af dem bli öfverkörd. Det skulle vara orättvist att jemföra An tonelli med Mazarin, oaktadt vissa drag af lik. het i deras härkomst och karakter. Mazarin som dikterade westfaliska och pyreneiska fre len, grundlade Ludvig XIV:des storhet oct efordrade Frankrikes intressen på samma gång han ingalunda försummade sina egna. Anto nellis lycka bar blifvit gjord på landets, påf vens och kyrkans bekostnad. Man kan jem föra Mazarin vid en slug men föga ärlig skräd låre, som spar in några alnar för egen räk ning, men som gör vackra kläder åt sina kun ler. Antonelli deremot liknar dessa judar un ler medeltiden, hvilka refvo ned Coliseum fö; tt stjäla metallstiften mellan stenarne. FAR gg RRD