Aftonbladet – 7 juni 1859, sida 2

räddar; blodet sjuder och febern förbrän ner mig. å O, att pappa blott ville-tro sitt barn! Betänk att jag aldrig ljugit, och nog lönar det mödan för fadern att tänka på dessa dotterns ord! Kom tillbaka, Kom med kärlek, med barmhertighet; eljest träffas vi måhända aldrig, ty spänningen, denna Tysligå spänning, denna ovisshet, som tusen gånger under loppet af en enda stund framkallar och bortkastar nya gissningar, nya tankar, påskyndar och fullbordar sjukdomens arbete inom mig. Herren den allsmäktige styre nu pappas tankar in uti en god hamn! Men : hvilket beslut pappa än fattar, så beler jag Gud välsignapappa ... Jag tackar för all den kärlek, jag i det förflutna rönte; och har den kanske ohejdliga sjukdomen redan afbrutit min väg innan pappa kommer, så mins en dag, i fall pappa lider, att jag föriåtit allt, allt, och att jag ännu har tre böner alt lägga på pappas hjerta, då jag icke har någon för mig sjelf. Dessa böner lyda så: Blif god mot mamma, tala ej. mera ondt om Gudmar och hämnas ej på Hjelm! S Jag fruktar att pappa icke-tror att allt hvad jag nu talat är sant, men det är sanning så visst jag hoppas komma i Guds rike. Älskade, dyre gamle fader, mitt bjerta veknar, min själ bönfaller: kom med lifvet, med sällheten, åt Majblomstret, kom och förlåt henne om hon icke intill döden kunde förblifva den undergifna dottern! NE Detta är det sista bref pappa erhåller från Majken Moss. P.S. Jag säger ännu icke till. mamma hur illa det är med -mig. . Halfannan vecka efter Majkens flyttning till