Aftonbladet – 7 juni 1859, sida 2

STOCEHOLM den 7 Juni Grundlagsfesten. Festen till firande af grundlagens ferationde årsdag egde rum i går afton i Djurgåids Tivoli. Kl. omkring 6 voro deltagarne samlade. Deras antal var omkring 900, och med värdarne samt de inbjudna sångarne lärer antalet uppgått till omkring 1000 personer. Man såg deribland en stor mängd högre embets män och militärer, embetsoch tjenstemän. medlemmar af. börsen, icke få af det öfriga borgerskapet, artister och litteratörer. Kärnan var embetsmännen. Festen skulle egentligen ega rum i den vackra och rymliga konsertsalongen, som-är uppförd af trä och glas, så att den liknar ett kristallpalats. Det varma och vackra vädret gjorde. att deltagarne kunde hela aftonen: vistas, i fria luften och der afhöra talen. Dessböllos från verandan, som bildar entrån til! salongen och som ligger temligen högt öfve: sluttningen, hvarpå salongen står. Inne i salen och i åtskilliga smårum voro bord oct buffeter med förfriskningar och bålar. Fram sidan af-bygnaden -var utvändigt klädd med löf-festoner och sköldar, åhvilka lästes nam nen på medlemmarne af 1809 års konstituonsutskott. — En stor mängd damer had: erhållit tillträde till parken och tagit plats p en höjd, hvarifrån de hade en öfversigt a! salongen och den nedanför samlade massan. Tusentals af hufvudstadens invånare had strömmat ut för att utanföie se och höra hva: de kunde: På en. höjd: var en orkester a blåsinstramenter placerad. N Något före kl. 7 öppnades festen med e: skål för konungen af. excellensen parre. BE exC. yttrade: Af urminnes hafva i Sverge konungamakt och folkfrihetbestått bredvid hvarandra och bäst ha landet känt sig då begge varit starka. — Den statshvälfning, som gaf oss grundlagen af den 6 Jun 1809, förvärfvade ock :snart ät oss, genom folket: fria val, en högsinnad konungaä t, som tryggat vå: sjelfständighet, förskaffåt oss bröder på andra sidar fjellen och gifvit oss ökad vigt i nationernas råd slag. — För oss alla är väl kändt, huru mycket godt, högt och stort i tanke och gerning utgått frå: vår nuvarande. älskade, vördad: konung, huru hans alla handlingar samvetsgrannt varit stödda på grund lagen; sanningen och rättvisan. — Ur djupet af våra svenska. hjertan beklaga vi, att han, nedlagd på plågans hårda läger, nu ej kan vårda sitt hög: tonungsliga kall, men minnet af hvad ädelt och skönt han-verkat: och velat för Srergös väl ogh dess utveckling i-alla riktningar, skall. städse af ossi tacksamma, trofasta sinnen kärleksfullt bevaras och till efterkommande öfverflyttas. En skål för vår konstitutionelle, folkkäre konung Ösear. — Derefter föreslog grosshandlaren Schartau. i stället för den dertill utsedde, men af sjukdom hindrade friherre W. F. Tersmeden, följande skål för kronprinsen-regenten och dei öfriga kungliga huset: Jag har den nåden föreslå en skål för H. K. H. kronprinsen-regenten och. det kongl, huset. Sverge hyser varma önskningar för en lysande och frejdsto; framtid åt den unge fursten. Af honom vänta vi att han skall vidmakthålla och utveckla vår lagbundna frihet, värna vår politiska sjelfständighet och med konungsligt hägn åt vetenskaper, konster och fredliga yrken; förena visdom i-sina beslut och kraft i sina handlihgar. Gifve Gud sinvälsignelse åt desså förhoppningar!. Efter en stunds uppehåll ankommo kl. VY, till 8 kronprinsen, prins Oscar och prins August för att öfvervara festen. Sedan inbjudarne mottagit dem vid ingången till Tivoli och beledsagat dem uppi salongen, beträddes tribunen af professor Svedelius från Lund. som föreslog skålen för grundlagen i följände ordalag: Så sant som det är, som den urgamla skriften säger, att ingenting nytt sker under solen, så visst är det också, att tiden förändrar allt. Medan mensklighetens väsende är oförändradt, rörer sig dess lif i eh ständig utveckling under en series af metamorfoser, så att tidehvarfvet som randas är ett annat än det som sjönk, Men denna rörelse är sig icke alltid lika. Så djup den är och aldrig hvilande, så sakta går den. ofta, dag för dag omärklig, tilldess att slut ligen, om man ser sig omkring; man finner att difvet som man lefver är så olikt. det man minnes från yhgre år, eller hvars skildring man hört af fäderns eller läst på historiens blad, — så olikt att man känner att man står i ett nytt tidehvarf. Men stundom händer det ock att man varder påmint derom handgripligen, i det att rörelsen hastigt stegras ifrån en jemn verksamhet till våldsamma skåkningar, så att förmen brister och tiden kastar sig med ens in på nya banor. När sådant händer; då ser man att det gamla är förgånget, ehuru man icke alltid vet hurudånt det nya skall blifva. Ja,: det händer till-och med att man icke genast vet, om det nu skall blifva något nytt, eller om kanske dödens timma slår för det fädernesland man egde. Så mycket mindre vet man detta som epokernå ofta betecknas af en djup inre ofred, der fiendskaper uppkalla hvarandra och håmdens bragder knyta sig till en Kedja, som vill rd oupplöslig.Eller när detta icke inträffar,gå hånderatt epoken tecknas af djupa olycksöden, så att inträdet på den nya banan tillika är en räddning ifrånundergången. Men då man: hunnit! ett stycke på vägen, så långt alt det har blifvit klart att striden omsider erhöll ett slut; eller att räddningen blef eh verklig räddning, och att ur förstörelsen, eller i trots :f den förgängelse som hotade, en samhälls-) bygnad har rest sig upp eller befästat sig på grund söm står, då blifver det lärorikt och hugnande att vända tanken tillbaka till den tidpunkt, då denna grund-blef lagd. Påminner man sig horu allt då vär, och besinnar man.hurudant allt nu är, och uppmäter man i tauken den framflutnaå tiden, så blifver det djupa intrycket ticksamhetens för den allsmäktiga verldsstyrelsensbeskydd, och dermedförenar sig den :stärkande känslan af genomkämpade. arbeten, hvilken känsla gifver förtröstan att äfven arbeten som förestå skola kunna genomkämpas, och således n lyckosam framtid är möjlig. En sådan tidpunkt för svenska folket är nu inne. Ett halft århundrade ir i dag förflutet sedan detta folk trädde in i det senaste tidskiftetaf! sin lefhäd. Det var i Sverge för femtiv år sedan en sådan våldsam skakning, r:ramkallad af höpade olycksöden, men ur den skakningen utgick den stälsförfattning, som nu är välsignelsens och fridens borgen i Sverge och frihetens tecken för Sverges folk. Derföre, när svenska medborgare församla sig att tänka på den tidp.nkten,; ARSA EEE LENE SRA I bräddar, blodet sjuder och febern förbrän