Aftonbladet – 7 juni 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN AF. EMILIE CARLER. Det bifogade brefvet till fadern hade följande lydelse: ; Pappa; pappa! Skratta icke alltför mycket åt den lysande idgen med den stora rymningen! Hvem vet — ifall! pappa verkligen rest — hvad denna resa kan leda till för följder? O; hör min röst, hör den ännu, hör den, medan den kan nå pappas öra! Jag har af pappa blifvit så riktigt omenskligt; behandlad, att min själ, häfdande sin mefiniskorätt, höjer sig; och jag erinrar mig noga den treåriga undergifvenhetstid, -som å mincsida föregått denna oböjliga förändring. Kanske kan allt ännu förenas till frid, men då behöfver det ske snart. Gif mig, pappa, ja och välsignelse till föreningen med, Gudmar! Han behöfver mig och jag behöfver honom.... SS Jag vill icke vänta. Mitt bjertas önskningar ha bestämt sin jordiska hamn. Nå de ej den, så nå de kanhända den himmelska. Hör mig med oförvillad tanke, och tro mig ej om den låga uselheten att vilja bedraga appa! Anda ifrån den middagen, då pappa, på sätt pappa sjelf minnes; förkunnade mig olyckan, har jag känt att någonting inom mig är i olag eller under en stor förändring. Jag är sjuk; pappa, verkligen allvarsamt sjuk: Hjernan lider af. en ständig öfverretning, känslorna äro uppdrifna öfver sina naturliga 4) än A. B ns 1—47,49-—58, 61—81, 83—100, 102, 105 och 107—121, 123, 126 och 127.