Aftonbladet – 7 juni 1859, sida 2

srundlag var att resa murar och bröstvärn omkring sammal svensk rätt och frihet, och denna uppgift har den löst. Våra på bestämda tider återkommande, sjelfkallade riksmöten med hvarje riksdagsmans fridysta säkerhet å ena sidan och å den andra konungamaktens rätt att-efter bestämd tid upplösa dessa riksmöten och, om den pröfvar nödigt, sammankalla olkets ombud efter nya val, och den noggranna relovisning, som dessa riksmöten ega att fordra så för rådslagen om rikets ärender som för handhafvande af statens medel, och deras rätt att genom en egen af dem förordnad embetsmannamfndighet bevaka rättvisans skipande och å andra sidan de skrankor, dem grundlagen har upprest, isynnerhet emot öfverilade beslut, men äfven emot öfvermodet, i fall att folkets-ombud skulle missförstå sin ställning så illa, att .de ville vara folkets: herrar och stänga vägen emellan konung och -folk — allt detta må visa att grundlagen har velat, det rikets ständer skola-vara fritt beslutande, lagstiftande, beskattande;j:redofordrande ständer, men den har icke velat att de skulle vara regerande ständer. Medan den har gifvit dem makten att fordra ansvar, så har deiiicke gifvit dem den måkten, att med åklagarens och domarens makt i samma hand förfölja den, som dagens mening måhända misskänner, men lagen icke har dömt. Och lika visst som der står skrifvet, att rikets ständer icke äro bundne af andra föreskrifter än rikets grundlagar, så äro de likväl bundna af dessa. I det utt grundlagen så här afvägt rätt och pligter har den uttalat sin grundsats, att den fordrar lydnadens pligt, medan den gifver maktens rättighet. Ett närmare studium af vårt samhällsskicks historia visar, att i ordnandet af dessa saker åtskilligt nytt finnes: i 1809 års grundlag, men detta nya har icke blifvit satt såsom en främmande rustning utanpå det gamla, men har gjutit sig i former, som slita sig ledigt till den gamla svenska samhällskroppen. Allt detta är sådant som hvarje: fritt folk, om det förstår sin frihet, önskar sig att ega, om också: under andra former; men vår grundlag är till den grad svensk, att den äfven har tagit upp och bevarat ett och anna:, som knappt hade kommit i fråga ifall det icke hade funnits uti Sverge. : Der finnes vissa sidor i 1809 års-statsförfattning, som icke passa in med vår tids vanligaste föreställningar och :derföre -gifva åt vårt samhälls skick ett ålderdomligt utseende. Men närmare betraktad är bilden icke den orkeslösa ålderdomens; men den är bilden af en gammal frihet, som har vuxit fast i den. form, hvaruti den har varit van at: lefva, så att den icke, eller åtminstone icke utan yttersta svårighet; kan omkläda sig en ny rustning, ehuru tung den: gamla må kännas, men deremot rörer sig lifligt nog ooh friskt i den gammalmodiga drägten. Behöfver denna drägt förändras, så har grundlagen sjelf utstakat väger dertill: Och detta är icke den minsta förtjensten hos 1809 års grundlag; att den erkänner svenska folkets rätt att med växan de erfarenhet utveckla sin statsförfättning efter nyc tiders nya fordringar. Dermed har den gifvit svenska folket en uppfordran att göra sin grundlag all bättre och bättre, genom att tid efter annan med var sam hand ingjuta föryngrande krafter, hvilket måste bero i första rummet derpå att svenska folket ur siti eget bröst utvecklar sådana krafter. Är detta folket ungdomsfriskt, stigande framåt i bildning, i vishet och dygd, då lyder det sin grundlag, då förstår det sin grundlag och då kan det äfven förbättra densamma I motsatt fall hjelpte det intet. om -grundlagsboken vore den -menskligaste vishetens mästerstycke. Sådan denna nu är, så är den. emellertid värt fäderneslands egen, fria grundlag, den borg och fäste, der vi hoppas att svensk frihet och ordning skall bo tillsamman hädanefter som hitintills i frid, och trohetens band, oupplösligt, oafslitligt skall ömsesidigt sammanbinda Sverges folk och konung så i den onda. dagen som i den goda. — Lefve 1809 års grundlag! s A — Derefter afsjöngs af en kör af omkring 40 personer, hvaribland voro många af kongl. teaterns artister, följande . Sång för Grundlagen. (Af Herman Sätherberg.) Mel. Fädernesland, frihetens stamort i norden. Lagarnas band, Aldrig det bandet må brista; Aldrig dess-stöd må du mista, Fädernesland! Lagen i nord, Jerngrund för Carlarnes rike, Ingen med våld honom svike, Ingen med ord. Lagen är lif. Allt som har lif vill sig röra; Ingen dess hjertslag må störa: Lagen har lif. Framåt han ser, Följer den växande tiden, Vecklar sig ut under striden, Mognar allt mer. Ära åt dig Grundlag för kungen. och landet! tarkt vare heliga. bandet I fred som i krig. Statsrådet Gripenstedt föreslog skålen för minnet af 1809-års riksdag och dess män i ett tal, som vi i morgon skola meddela. Detta tal. efterföljdes af en sång, författad af pastorsadjunkten Frithiof .Grafström : För Minnet af 1809 års riksdag och dess män, Mel. 0, yngling, om du hjerta bar, Hvad mången söker, eger. du, O, svenska. folk; dig gläd! r Med. lummigt hvalf det står ännu Ditt gamla frihetsträd ; Och breder sina grenars; skygd Kring kungens tron som förr, Och skuggar i den vida bygd Hvar hyddas låga dörr; Ej alltid så i lummig frid-, Det sträckte ut sitt hvalf Det varsen dag af sorg. och strid, Då på sin grund det: skalf; Det var en dag. af stormars hot, Af tusen åskors skall, E Med brustna grenar, lossnad rot, Det lutade till fall. Så trädde våra fäder fram Ty farans högsta stund, De ställde:sig vid trädets stam Och knöts der förbund. De vägde ieke mitt och ditt, Men gåfvo der sin hand, Att åter skulle blifva fritt e Ett älskådt fosterland: ; Och fritt det blef, och grön på nytt Sig klädde trädets gren, Och femti år som timmar flytt Uti dess skugga ren, Mot stjernehimlen, klar och blå, Dess krona höjs i nord, Och djupt dess starka rötter gå Ned-i den svenska jord. När kronan lätt af vinden rörs I Juniqvållens frid; RR rr — AL -X 2X I Andra stunder finnäs, då jag djupt förak