Aftonbladet – 7 juni 1859, sida 2

Svartskär erhöllchon af Gudmar de första underrättelserna från Göteborg. : HVilken tid hade ej detta värit! Ingenting hade afhörtsfrån fadern; men efter det besök, fru Moss omedelbårt gjort hos sin dotter, hade hon, denna ovetande, skrifvit omigen, ty hvad Majken icke velat säga den ömma modern hade dennas forskande blick med stelnande förskräckelse fullkomligt märkt. Och hvilket lidande var det ej för den arma qvinnan att ej våga bedja dottern återvända till hemmet och att sjelf icke våga helt och hållet öfverge Gläborg ...... Men vi återvända till det bref, som Gudmar sände sin trolofvade. rÄlskade! Jag lydde dig — jag reste hit! Jag lyder dig och stannar här en månad, om du vill det... längre, kortare. Hvad är jag nu? Det tycktes mig för icke länge sedan som om jag vore en kraft, men det finnes sekunder som bryta den starkaste kraft. Här gårsjag nu en smygande skugga... Då jag tidigt om morgonen eller sent på aftonen vandrar utefter Hamngatan, känner jag ett oemotståndligt begär att blicka ned i vattnet, och allt jemnt upphägrar samma syn ... Hu, blir hela rmin återstående tillvatö en sådan hägring? ; Ett menniskolif förspi!dt — en länk melJan jorden och himlen afskuren af mig... en mask ! Det lönar ej mödan att med denna sargånde, idislande, fixa ide tala förnuft. Den skrattar åt-pligten, åt nödvärnet — hvad frågar den efter kongl: maj:ts och kronans flagg! Denna mot all frid fiendtliga ide förer sin egen flagg, som hviftar från, evigheten, hvars nåmn står skrifvet på dess svarta vimpel.