Aftonbladet – 3 juni 1859, sida 2

— Man läser i Snällposten följande: Sedan prof. Chr. Naumann, i anledning af grundlagsändringarne vid sista riksdag, nyligen utgifvit ett supplement till sin grundlagsedition af år 1854 (ett arbete, som den i vår juridiska och historiska litteratur frejdade signaturen B—Ik uti en anmälan i Nordisk Universitets-Tidskrift bedömt såsom en af de allmännyttigaste skrifter svenska litteraturen egerv), har hr N. lagt under pressen en ny, likaledes med anmärkningar, parallelställen m. m. försedd upplaga af grundlagarne i mindre format, hvilken utkommer före nästa riksdag. Under loppet af innevarande år lärer hr N. jemväl afsluta sitt större verk Sveriges Statsförfattningsrätt,, den första systematiska bearbetning af de rättsnormer, som grundlägga ett samhällsskick, hvilket vi ännu ej upphört att kalla det nyan, ehuru dess semi-sekularfest i dessa dagar beredes i hufvudstaden. — Från Strömstad skrifves den 27 Maj till Göteborgs Handelstidning: Undtr hela våren har den torra väderleken fortfarit till stort hinder för vårarbetet på sådana egendomar, hvilka hafva styf lerjord. Denna brist på nederbörd har äfvenledes menligt inverkat på kreatursbetet äfvensom på qvarnverken. Värmen har uppgått ända till 28 grader i skuggan. — Vårutsädet är nu till största delen fölländadt i hela häradet, med undantag af på sådana ställen, der styf lerjord finnes. — För några dagar sedan började emellertid åskregn falla, på ett och annat ställe, blandadt med hagel. Den 26 föllo häftiga hagelskurar i trakten af hemmanet Massleberg med den påföljd, att nästan alla fönsterrutor i beningshusen utslogos; hageln voro stora som nötter. Samma dag på e. m. nedslog åskan å hemmanet Grankärr och dödade en bondhustra, hvilken hade sitt lilla barn i skötet; barnet blef fullkomligt oskadadt, men hustrun dog ögonblickligen. På liket kunde ingen annan skada upptäckas än ett svedt märke öfver pannan. — Från Åsele Lappmark skrifves den 13 Maj till Norrlandsposten bland annat: Snödrifvorna, som hittills legat ogenerade af solstråtarne, bibehålla sig ännu oförminskade både i ödemarkerna och nära invid gårdarne, och åkerfälten äro allestädes betäckta med djupt snölager, som medelst sandning måste bringas till skyndsammare smältning. På intet ställe varsnas en bar, ännu mindre en grönskande fläck. Isarne på sjöarne hafva icke undergått den minsta förändring; alla floder och strömmar äro stelnade i starka isbojor; en fullkomlig tystnad råder der förut, vid denna årstid, strömfallens brusande dån lifvar den förbivandrande till erinran om den snart inträdande sommaren. De tidigt återkomna svanorna och andra slags sjöfoglar, som, drifna af instinkten, adländt i vanlig tid, ses flygandesila omkring och söka öppna vakar, men finna dem icke, utom i,större forsar, der isbryggan blifvit bruten. Uteblifvandet af den väntade mildare förändringen i väderleken väcker mycket bekymmer, äfven i hänseende till ladugårdarne, emedan flerfaldig klagan förspörjes öfver foderbrist. Vidhåller den kalla väderleken ännu en tid, befarar man såsom den oundvikliga ledsamma följden deraf, att kreaturen på många ställen antingen måste svälta ihjäl, eller slagtas. Lapparne hafva med sina renhjordar