Aftonbladet – 3 juni 1859, sida 2

jag — har din fars rätt synts mig så helig som nu. Hvem kan undra på att han icke finner mig värdig sin högsta skatt! Ännu en gång, älskade vän, uppmanar jag dig till tystnad! Din ande har försvagats genom denna olyckliga händelse, men den skall nog resa sig igen så som det anstår dig... Pappa är nu förtörnad till högsta möjliga tänkbara grad. Men i fast beslut att icke gifva vika afvaktar jag hvad han nu ärnar företaga. Här stannar jag endast till i tborgon eftermiddag. Sedan reser jag till Svartskär och intager mina gamla rum. Det är ett eget hem — jag är äfven der under pappas tak. Vi ha mer än två månader till vår afresa. Den första kunna vi använda till parlamentering, den sista lemnar god tid för striden. Lysningen och vigseln kan ju fulländas på fjorton dar. : O, min Majken, hvilka ord du uttalar så lugnt som om dina anordningar redan gått igenom! Men efter parlamenteringen och striden vet blott Gud hvad tid som kan bli för lysningen och vigseln. Men du misströstar då om allt! Den unge mannen tog handen, som qvarlåg i hans och kysste den med öm hänförelse. Förebrå mig ej denna misströstan! Jag skall försöka att omplantera tron i mitt nu på tro och hopp så tomma hjerta. Ja, det är fullt nödvändigt. Men har du också tänkt på Hjelms — har du eftersinnat att det kan kosta dem hela deras nyskapade existens att stöta sig med din far? Tusen tusen gånger bättre vore det att vänta här. Nej, deruti har du orätt! invände Majken. — Hvarföre? — Att fly till älskarens hem, inser du ej att det, min Gudmar, vore mot pappa en förolämpning, som ännu mer skulle förbittra honom. Att deremot fly till det hem, som tillhör honom och till hvilket jag i höst ändå återvändt, är någonting helt olika. Det skall icke stöta honom för verldens ögon, ty otaliga skäl kunna finnas för mig att vistas på