Aftonbladet – 30 maj 1859, sida 3

det skedde dagen i ända och under natten i drömmen — blef resultatet att han ständigt skulle hafva handlat så som han gjort. Ty hade ej anföraren blifvit urståndsatt att utföra verket, hvar hade det då stannat? ; Intet åtal hade träffat Gudmar — åtminstone ej öppet — derföre att han icke till tullkammarens bästa försäkrat sig om tullkammarens redan vunna egendom. Naturligtvis skulle behörigt afseende fästas vid de svåra omständigheterna för detta beslag. Här begagna vi tillfället, emedan vi ej närmare återkomma till detta, att nämna det de så naturligt stränga lagarne mot dylika våldsgerningar nu i följd af Gudmars rapport och bedrifvande blefvo betydligt förbisedda, och straffet för deltagarne inskränkt till obetydliga böter. De känslor, som häraf väcktes för honom, verkade ett gemensamt omdöme om honom och hans handlingar: Han är en karlekarl och en hederskarl! Moss vilda hätskhet fann, till och med från början, ingen medhållare — men deraf kom den visst icke att mildras. Sådana karakterer som Moss bli istadigare af motsägelsen. Kontrollörstjensten skulle tillträdas i medlet af Oktober, men kustuppsyningsmansplatsen, som Gudmar haft och som redan långt förut blifvit bortlofvad, tillträddes deremot med detsamma af efterträdaren, hvilken fått sin utnämning, medan Gudmar vari Göteborg. Jaktlöjtnanten bade således gjort sin sista resa med jakten. Han var nu återkommen med fullmakten på fickan. Men hvarken den eller de hjertliga ord, han hört af sina förmän, hade lättat tyngden i sinnet. Och den tyngden kändes dubbel vid tanken på hvad som hemma kunhonom. . Efter den plågsamma natten, som endast medfört onda drömmar, vaknade han nu trög och trött, med kallsvett på pannan och kalla ilningar genom märg och ben. Han steg upp, klädde sig mekaniskt, öppnade fönstret och lät vinden, den varma sme