Aftonbladet – 30 maj 1859, sida 2

kärlek — och du vill kallas en stolt qvinna! Nej, en eländig och svag qvisna är du, som vill truga dig på den mannen, som försmått dig. Majken fattade med ona handen om en af de närstående möblerna: hon tycktes icke stå stadigt på fötterna. Moss märkte ingenting. Det allt mer och mer lössläppta raseriet vred ännu hårdare bindeln kring hans ögon. Och jag skulle gifva min egen dotter åt den mannen, som jag hatar, föraktar, fördömmer, förkastar — och du har djerft framkommit med denna oblyghet utan like ... Nå, huru tänkte du det giftermålet skulle ske, när det saknade mitt samtycke? Du ärnar väl rymma barfotad med honom någorstäds utomlands. Men det svär jag, så sant jag heter Moss och ärligt vill behålla det namnet till min död, att icke skall ett runstycke af mina penningar lägga hyende under mördaren och hans käresta ... Ha ha ha... stirra du på din egen far liksom du vore en målad träbild i stället för en menniska — ja, stå der, om du så vill, och starrbliga till domedag, men mig ändrar du icke! Den händelse oeh den vilja är icke född, som kufvar min vilja. Och spara dig alla dumma anspelningar om käring-ånger och sådant slarf! Jag är den mannen som vet hvad han gör och gör hvad han vill. Har du nu hört nog? Jas, svarade Majken med klanglös röst, jag har hört nog, och må Gud dömma mellan oss! Det ser ut som segern vore i pappas händer, men Gud bevare hvarje far ifrån att få upphemta en sådan seger — den döljer ännu osynliga törnen; men medan segern dör, växa törnena., Hon gick med upprätt hufvud, men osäkra steg mot dörren. Någonting inom Moss ville kalla henne till-) baka, men vreden är lika döf som blind. Den liknar i vissa stunder en magnetisk dvala, under hvilken sinnena förnimma allt, men utan förmåga att verka i harmoni med dess önskningar. En annap lag verkar i ställef,