Aftonbladet – 28 maj 1859, sida 2

öfver stadens förtjusande avenyer (den är storartad, omvexlande och ensam 1 sitt slag!) Här är en af köpenhamnarnes förnämsta promenader; det är här den framförallt gör sina så kallade morgontourer,, en sed, hvilken hos oss svårligen skulle kunna komma i fart, men här är ganska allmän. Här är det också hela Köpenhamns bededagsafton efter middagstiden kl. 3—6 samlar sig för att promenera vallen rundt och höra klockorna,, då morgondagens fest ringes in från alla stadens kyrkor. Då jag säger, att det är för att höraklockorna, må jag straxt göra den anmärkning, att detta talesätt förmodligen förskrifver sig från den tid, då stadens hus ännu ej voro högre, En att klockringningen verkligen kunde höras från vallarne, Så som husen ny stigit i vädret ända ut till de yttersta gatorna närmast vallen, förtages klockornas klang totalt, och för min del: har jag åtminstone ej kunnat höra det ringaste deraf. Deremothar man det andra ändamålet med sin promenad, att — se på hvarandra och visa sig för hvarandra. Vid detta tillfälle är det vi damer, i Köpenhamn göra vår nktga-entr i sommaren; det är vår Longchamps. Då gäller det att taga på sig det lilla man har af nytt och fint; ty du kan tro det gapas litet! Har man en forlovet (ordet kjerest är icke mer af god ton) eller en äkta hälft, är det också i sanning rådligast att taga honom. under armen, ty du kan tro det är litet trängsel! Man skulle tycka att en promenad af den längd och den respektabla bredd tillika, som Köpenhamns vallar, borde förslå ett stytke; men du har ingen id om det köpenhamnska folklifvet och bur det här smylrar,, när befolkningen riktigt med besked kommer på benen; hvarom mera en annan gång. Oaktadt Bededagsafton denna gång har va