Aftonbladet – 28 maj 1859, sida 2

Den anti-franska rörelse, som för närvarande eger rum i Tyskland, synes härflyta af två orsaker. Den ena är de goda tyskarnes mer eller mindre omedvetna sympatier för allt slags tyskt förtryck, utöfvadt mot främmande nationaliteter; den andraen stark misstro mot Louig Napoleons planer, framkallad af minnet af de vådor, med hvilka den förste Napoleons bana hotade Europa och isynnerhet Tyskland, och af den bekymmerslöshet, hvarmed Louis Napoleon sjelf bryter de heligaste löften, då han dervid finner sin räkning. Får Louis Napoleon, menar man, i god ro krossa Österrike, kommer turen sedan till det öfriga Tyskland, med hvilket han äf:ven torde anse sig ha åtskilliga räkningar ouppgjorda sedan det första kejsaredömets tid. Detta åskådningssätt delas äfven i England af ett visst parti, som anser det vådligt att låta Louis Napoleon efter behag lokalisera striden så att han får uppgöra sin räkning med en motståndare i sender, alltefter som han hinner blifva färdig med den ene efter den andre, . På samma sätt, säger man, förstod den förste Napoleon. att lokalisera, och så har Louis Napoleon sjelf hittills handlat för ernåendet af sina hittills vunna syften, Sålunda ockuperade han Rom endast för att motväga vissa despotiska makters inflytande på halfön) för ingen del för att qväfva friheten i dessa stater; och han lyckades på detta sätt beröfva sit offer främmande hjelp och stöd. Sammalunda lyckades det honom att den 2 December 1851 neutralisera en stor del af sina motståndare, genom förklaringen, atthan endast afsåge republikens konsolidering, upplifvandet af 1789 års grundsatser, återinförandet af den allmänna rösträtten ch nationalförsamlingens Pestraffande. .för dess. reakti åtgärder, På