Aftonbladet – 28 maj 1859, sida 2

rike och Habsburgska huset. skall ha erhållit Louis Napoleons medgifvande till en plan att revolutionera Ungern. Den förre chefen för ungerska republiken har begifvit sig till Genua, förmodligen för att rådpläga med kejsar Napoleon och derifrån på den säkraste vägen söka inkomma i Ungern. Om han skall lyckas häri blir en annan fråga. Österrikiska regeringen skall säkert med lodjursögon bevaka alla portar som leda dit. Möjligheten att inskränka kriget till Italien och förekomma. flera makters inblandning deri debatteras för närvarande ifrigt inom den europeiska pressen. Huru svårt, ja nästan omöjligt detta i längden skall blifva visar sig emellertid med hvarje dag allt tydligare, oaktadt ställningen mellan de neutrala makterna visserligen är sådan, att de i det längsta skola hålla varandra i schack. Tyskland och framför allt Preussen hafva likväl så uttryckligen förpligtat sig att uppträda aktivt, så snart tyska förbundets område -angripes eller till och med blott hotas, att allt synes bero derpå, om det blir fransmän och italienare möjligt att så respektera förbundsområdet, att-icke Tyskland får en förevändning att inblanda sig: i striden. Huru svårt detta skall blifva, så framt de förbundna härarne komma att framrycka i Lombardiet, visar en korrespondent till Times, hvilken, stödjande sig på en hög fransk militärs utsago, skrifver från Marseille för några dagar .sedan: Franska regeringen och hennes -organer försäkra att kriget skall bli lokaliseradt och tyska förbundsområdet strängt respekteradt, men de högre officerarne skratta åt denna plan såsom overkställbar, såvida fransmännen icke nöja sig med att stå qvar vid Ticino eller låta sig förjagas ur Piemont; En hög militärisk auktoritet; hvars namn — om det finge nämnas — skulle öfvertyga äfven den mest klentrogne, har sagt. att när fransmännenrycka in i Lombardiet och förfölja. de återtågande österrikarne — ännu blott en förutsättning! — så blir detalldeles omöjligt att undvika vissa tyska områden, såvida icke de franska och plemontesiska trupperna skulle utsätta sig för totalt förderf — för en risk, som ingen general med -sundt förnuft lärer sjelf gifva sig till pris åt.. Antag, säger denna auktoritet, ait det lyckades drifva österrikarne från-de både genom naturen och konsten starka positionerna mellan Ticino och Mantua. De skulle då verkställa reträtten i en koncentrisk linie och deras nu spridda kårer blifva koncentreradei en rektangel, i hvars motstående vinklar Mantua och Verona äro belägna. Det måste antagas, att de franska trupperna ej kunna utan betydande förluster storma och intaga. alla positionerna — kanske-tjugo till antalet — som österrikarne icke lära underlåta att försvara under reträtten. När de allierade hinna fram till den österrikiska maktens förenämda hufvudsakliga -bålverk, måste de således vara ansenligt minskade till antalet och ej hafva större styrka än som är oumbärlig för att företaga belägringsarbetet med utsigt till framgång. Under sådana omständigheter skulle det vara höjden af dårskap att afhålla sig från att besätta vissa delar af det österrikisk-tyska området, ty derförutan skulle österrikarne samla förstärkningår inom sitt af naturen-befästade område och ega full frihet att kringgå franska belägringsarmåns, utanför Mantua, venstra flank, kasta sig i dess rygg, afskära den från all tillförsel och bemäktiga sig dess operationsbas, För att skydda sig mot en sådan rörelse, utan att besätta Tyskland, skulle fransmännen nödgas hålla i fält Gud vet huru många obsefvationsarmåer till skyddande af sin venstra flank; och detta skulle bli omöjligt, ehuru stora resursser Frankrike än eger.