Aftonbladet – 28 maj 1859, sida 2

(en reformator var den karlen!) äfven införde den, att de många hittillsvarande öfverflödiga böndagarne skulle sammanslås till en enda, och dervid tillika så arrangerade att denna enda skulle firas samma dag, som dittills va-1 rit belgad till tacksamhet för pestens upphörande i Danmark, jag minnes ej rätt hvilket årtal. (man igenkänner här den fordne läkaren iden nye ministern!) Bededagen blef sålunda en mångdubbel böndag och helig i proportion, och detta har bibehållits ända till våra dar, fast det eljest är obegripligt nog att icke herr Hall (jag har redan berättat dig om hans vådliga husserande med det ecklesiastiska) fulländat Struensees verk : och försatt bededagen till en söndag, så som man ju har gjort med. böndagarne hos oss. Den faller nu alltid på en hvardag, men eljest olika (jag vet ej rätt till följd af hvilken egendomlig ap Ne) och den var t. ex. i fjor den sista pril. Bededagen sjelf är, som jag redan antydt, en mycket högtidlig, etel, allvarlig och gudfruktig dag, på hvilkenman knappast kan komma in hos en borgare efter litet oskyldig grädda; men bededagsafton, kan du tro, det är deremot en muater, toujours och elevant dag, fullt ut så treflig som första Maj i Stockholm, helst när den infaller, som i år, på en tid, då vi redan här hafva full sommar, Du känner icke Köpenhamns vallar, hvad det vill säga. En befästning af -uppkastad jord (mycket, mycket högre, än de der fästningsstumparne, som högstsalig kung Carl den jortonde lät uppkasta i Solnaskogen för att försvara oss mot ryssen, också mycket burdus), hvilken går rundtomkring staden och numera är planterad med träd i oändliga alger. Härifrån har man en högst intressant itsigt, å ena sidan ner öfver staden (den utigten är likväl litet knapp), å den andra ut